) Enligt Kommerse-kollegii officiella berättelser sysselsaue Sveriges utrikes sjöfart, vid såväl in som utförsel, en handelsslotta, år 1830, af 356,546 lästers drägtighet, hvaruti ingingo sv. sartyg med 209,924 läster, norska med 16,255 och andra främmande med 130,367. Här hade vi råledes ännu — då den nor ska seslationan, under storsta delen af den tiderymd som då förflutit efter unionens stiftelse, varit hvad importen beträffar, inskränkt till Norges egna produkter — en högst betydande öfvervigt; men, år 1852, då drägtigheten af de för vår bandel sysselsatta fartyg stigit till 686,336 läster, innefattade de svenska fartygen deribland blott 270,306, under det att de norska uppgingo till 220,107 och andra utländska fartyg till 495,923 lästers drägtighet. Af de betydliga framsteg, som vär utrikes bandel under denna tid gjort, är det således bufvudsakligen de norska rederierna, icke vår egen handelsflotta, som skördat vinsten. Under de ofvannämnda 22 åren har den svenska skeppsfarten på utlandet blott vunnit en tillväxt af 29 procent, medan porr männens deltagande i vår inoch utförsel stigit med 1,316 proc. (!); och förhållandet emellan svenska ock utländska seglationen hade under samma tid, till vär nackdel, förändrat sig från proportionen af 20: 14 till den af 27: 41. — År 1830 ingingo norska fartyg med mindre än en trettondedel af de svenska fartygens lästetal uti vår utrikes handelsrörelse, 1852 deremot med nära fem sjettedelar deraf. Nästan hela vår trädvaruexport besörjes af norska fartyg, och till Storbritannien ankomma vanligen omkriog 50 procent flere sädane, än Svenska fartyg från våra egna hamnar.