Bröderna. Af förf. till Stael von Holstein, m. fl. (Forts. fr. N:o 9.) Under det Erik nedskref dessa rader drog sig emellertid Sebastian tillbaka, under det han log öfver den plan som sysselsatte honom, och hvilken icke gick ut på någonting mindre än att underrätta onkeln om det tilltänkta mötet, med denlilla afvikelsen nemligen från förbållandenas verklighet, att han, Sebastian, gissade sig till saken af vissa missnöjda yttranden öfver sin beroende ställning, som Erik skulle hafva låtit undfalla sig, då han! anmodade honom att få begagna hans bostad till ett ändamål, hvilket, ,ehuru oskyldigt det i sig sjelf var, dock måste förhemligas för onkeln, men hvilket Sebastians samvete icke tillät honom förtiga, och hvarvid han tillika antydde på det lätta medel! som den lilla mörka gången från kabinettet till laboratoriet erbjöd för att i hemlighet förvissa sig om den grund hans misstankar kunde ega, eller huruvida den skyldiga uppriktigheten mot hans onkel kunde förleda hans broderliga hjerta till ett. misstag, åt hvilket han skulle glädja sig.