Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 januari 1855, sida 3

Stjernegossarne. En liten Julvisa på gammal, känd melodi. De vise män från Österland Ej mera efter stjernor leta. Då falla stjernor, kors och band å lerdarne) och dem De beta 3). — Kan sjelfva Aldebaran stå Deroppe, uti Oxens panna; Så kan ock Polarstjernan gå Till stallet att på Ryktarn stanna. Serapher visa sig i flock, Ej längre skymde utaf skyar. De stråla från broderad rock Och juvelerarn dem förnyar. — — När Stjernor och när Englar så De vise männerna besöka, För jordens Kungar dessa då Med tacksamhetens myrrha röka. Som barn, till Jul jag äfven gått Omkring och roat mig med stjerna; Men hvarför den och den ej fått Narn sådan, aldrig brytt min hjerna. — Från stoftets sken ocn glittergrus 60 vånner höjom våra tankar! Och sjungom LAlla jordens ljus A strunt mot en af humlens dankar. — W. ) ÅAndeliga Ledamöter. 1) Lekamliga — dito?! (Sätt:s anm.)