8 — 7 Mr I fred? Det bör dock snart visa sig, huru harmed hänger tillsammans. Times har imellertid en berättelse från Wien om den pågående förhandlingen, hvilken låter ana, att diplomaterna derstades voro på väg att begå den dumheten eller föräderiet att låta czaren slippa undan för godt köp och således ger ett visst stöd åt gårdagens telegrafdepesch. Denna berättelse förmäler hufvudsakligen följande: Sedan österrikiska, franska och engelska ministrarne konfererat med hvarandra, begaf sig österrikiska utrikesministern Buol till en annan del af byggnaden, der den ryska diplomaten furst Gartschakofl samt grefve Arnim och öfverste Manteuffel voro församlade. I närvaro af dessa begge preusiska diplomater gjorde han den ryska gesandten bekant med de allierade makternas propositioner och förelade honom den frågan, om han utan modesikationer och förbehåll ville antaga dessa. Fursten svarade, att hans fullmakt icke sträckte sig så vidt, då han blott var bemyndigad att underhandla om de 4 punkterna; men då han straxt sände en kurir till S:t Petersburg och tillika lät telegrafera, hoppades han inom 48 timmar (medelst telegrasen?) hafva bestämda instruktioner. De förslagna vilkoren — heter det vidare i berättelsen — äro hvarken hårda eller förödmjukande; det är hvarken tal om Sebastopols rasering eller någon minskning af flottan i Svarta hafvet, med ett ord, propositionerna äro icke annat än en ärlig och med sunda menniskoförståndet öfverensstämmande tolkning af de 4 punkterna; och om kejsar Nikolaus icke låter hänföra sig af stolthet och passion, skall han säkerligen antaga dem. Sedan Gortschakoff sett sina försök afklippta att genom underhandlingar få de 4 punkterna ytterligare mildrade. skulle väl alltså czaren, då han icke såg någon möjlighet att söndra de allierade, gifvit vika för deras solidariska sammanhållning och antagit de vilkor som erbjudits honom. Att dessa blifvit så billiga, har han säkert att i första rummet tacka Österrike för, och i andra Aberdeen och sina öfriga vänner i engelska kabinettet. Vi upprepa dock, att notisen om Gortschakoffs obetingade antagande af de 4 punkterna tarfvar bekräftelse. Skulle den likväl äfven befinnas vara grundad, så bör man komma ihåg, att dermed är ännu icke allt slutadt. Engelska parlamentet kommer straxt åter tilisammans, då ministrarne måste aflägga räkenskap för sina handlingar. Hasva de samtyckt till en snöplig fred, hafva de ock beredt sin egen undergång. En ny rysssiendtlig minister i England är ett nytt uppslag i frågan. Ett i så stora proportioner företaget och så vigtiga interessen gallande krig slutas i sanning icke så latt. Det torde ock hända, att Rysslands eftergifvenhet blott är skenbar, och att ezaren blott antagit de allierades propositioner, i den beräkning, att den allmänna opinionen i Frankrike och synnerligast i England icke skall finna sig tillfredsstäld med detta sätt att sluta kriget och tvinga regeringarne till krigets fortsältande, hvilket lätt kunde leda till en sprängning af alliansen emellan Österrike och vestmakterna, likasom det äfven kan vara czaren maktpåliggande att vinna tid, i det underhandlingarnes början troligen beledsagas af en vapenhvila. Bekräftar sig depeschen från Wien af d. 7, har det emellertid alltid den allra största betydelse, att Ryssland nu förklarar sig villigt att antaga de samma vilkor, som det förut förkastat med så stort öfvermod. RYSSLAND. Crarens manifest har följande lydelse: Vi Nicolaus I o. s. v. göre veterligt: Orsakerna till det hittills fortsatta kriget äro vårt dyra Ryssland tillräckligt bekanta. Det vet, att hvarken äregirighet eller önskan att erhålla nya oss Icke rätteligen tillkommande fördelar löranledt oss att börja denna kamp. Vår assigt var endast att upprätthålla de den rättrogna kyrkan tillförsäkrade privilegier och beskydda våra trosförvandter i Orienten; men några rege ringar hafva, genom att tillägga oss egennyttiga hemliga afsigter, förhindrat frågans lyckliga lösning och slutligen slutat ett förbund mot oss. De föregisva väl, att deras syftemål är att rädda turkiska riket; men de hafva icke mött oss i Turkiet med väpnad hand, utan påfort vårt eget rikes gransor. för så vidt de voro dem tillgängliga, fientliga angrepp: i Östersjön, hvita och svarta hafvet, på Krim och tillochmed på det stilla hafvets aflägsna kuster. Lofvad vare den allsmäktige, fienden har öfverallt blifvit emottagen med mod och käckhet, såväl af vår här som af invånarne af alla stånd, lif vade af kärlek till oss och saderneslandet. Till vår tröst se vi vid sidan af de bedrösliga, genom kriget framkallade förhållandena, lysande drag af mod och bevis på kärlek och trohet.