Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 januari 1855, sida 2

se, att ej låta saken salla i glömska. Ä — UIRHEIsKKeS Nyheter. Götheborg. En betydande del af Götheborgs stads borgerskap hade till i går inbjudit stadens representanter vid den förflutna riksdagen till en festmiddag på Frimurarelogens sal. Utom dessa representanter, hrr O. Wijk, C. F. Wern och A. W. Björck, för hvilka middagen var tillställd, voro äfven åtskilliga andra personer inbjudna, såsom statsrådet Fåhreus, biskop Brubn, öfverste Munck, domprosten Thomander, distriktchesen Karström, jemte samtlige magistratens ledamöter. Antalet af bjudne och bjudande uppgick till mellan 130 och 140 personer. Sedan man, under vederbörligt ackompagnemang af regementsmusik, mättat sig med mat och dryck och endast den lättare spisen, deserten, återstod, hördes klubbslag uppifrån salens och bordets högre regioner, och ordföranden för borgerskapets älste, grosshandl. Fr. Silvander upptradde, proponerande en skål sör Konungen, hvilken åtföljdes af sansarer och solksångens afsjungande. Åter ett klubbslag och skålen för hela kungliga familjen föreslogs och dracks. — Sedan dessa förbered. voro undangjorda, uppstod hr Silvander och föreslog skålen för stadens representanter. Det har, yttrade hr S. blifvit sagdt af en man, som vid den förflutna riksdagen utgjort en af borgerskapets pelare eller stolpar, att Götheborgs representanter spelade på tre strängar. Detta kunde ej vara annat än godt, emedan musiken i annat fall skulle hafva blifvit alltför entonig. — Genom — för att lemna det musikaliska området — konflikten af olika meningar hafva dock resultater vid den förflutna riksdagen åstadkommits, öfver hvilka fosterlandsvännen ej kan annat än glädja sig. Tal. genomgick de fattade besluten rörande våra kommunikationsanstalter, bränvinslagstiftnengen, tullreformen, skatteforenklingen, det unifsorma postportot, decimalsystemets insorande i mynt, mätt och vigt, samt slutligen upphäsvandet af det olycksdigra spärrningsväsendet mot koleran, hvilket mål ändteligen vunnits efter så många petitioner, orationer, agitationer och strider,och hvilket man borde hoppas skulle uppnås äfven i afseende å de änna qvarstående föreskrifterna rörande karantänen mot utrikes orter. Den förflutna riksdagen hade således burit goda frukter och då Götheborgs representanter, om ock på olika vägar, men alla med sosterlandets väl till mål, i så väsentlig mån och på ett utmärkt sätt, medverkat till vinnandeaf dessa frukter, så ansåg tal. dem hafva gjort sig väl för tjenta af fäderneslandet och det samhälle, som var dem. Hr Silvanders tal afbröts ofta af bifallsrop och hans slutmening besvarades med lisliga rja, hvarefter glasen höjdes under ropen: Wijke, .Warn, -hjärck! Skålen besvarades först af hr Wijk, som tackade för den heder här blifvit honom och hans kolleger bevisad. Riksdagsmannakallet, yttrade tal., är på en gång det mest hedrande förtroende en medborgare kan emottaga och ullika ett af de svåraste uppdrag, emedan de arenden, som förekomma, aro så många och mångsidiga, att det fordrar nära nog mer än mensklig förmåga, att kunna vara initierad i dem alla. — Man hade gjort Götheborgs representanter den förebråelsen att de spelat på olika strängar, men i alla större frågor hade de dock stått såsom en man, då det gällt fäderneslandets och den orts välfärd, hvilken de representerat. Af de beslut, som vid riksdagen blifvit fattad, fästade sig tal. vid den nya bränvinslagen, förbudens borttagande ur tulltaxan, bisallet till H. Maj:ts prop:n rör. ett fondsystem för införande af jernvägar. Likasom den store, snillrike (m. sl. vackra epitheter) bjeltekonungen Carl Johan förenat hafven, genom Götha kanal, så har ,Hans Höge Herr Son till lands förenat rikets östra och vestra landamären. Jernvägarnes inrättande skulle blifva en mäktig häfstång för landets industri och dess ve kningar skola ej dröja att visa sig. Men då staten och det allmanna gjort så mycket för vårt lands och vår orts bästa, så böra vi sjeltva ej lägga armarne i kors, utan göra allt, som kan befrämja stadens utveckling i handel och sjöfart. Det vigtigaste ärende i detta fall vore fullbordandet af Götheborgs hamnanläggning, som ännu ej på långt när besjnner sig i det skick som vederbär, samt upnförandet af ett iclloch packhbus, så beläget, att det på bästa sätt uppfyller ändamålet med varors upplastning och vidare transporterande på ångbätar eller jern—— r — — . AmWm2 64 a hAanAm nån