Styckegods. Varen vid godt mod! Under denna titel lemnar en tysk tidning följande statistiska uppgifter, hemtade sannolikt från Preussen. Bland 1000 flickor, som befinna sig i 20:e året, gifta sig i samma år 51, I det 21:a 66, i det 22:a 80, i det 23:e 90, i det 24:e 95, i det 25:e 99, i det 26:e 103, i det 27:e 103, i det 28:de 102, i det 29:e 95, i det 30:de 82, i det 31:a 68, i det 32:a 61, i det 33:e 58, i det 34:e 57, i det 35:e 53, i det 36:e 50, i det 37:e 49, i det 38:e 48, i det 39:e 46, i det 40:e året 46, o. s. v. Maximum inträffar således vid 27 år och ännu vid 36 år är antalet lika stort, som vid det 21:a. Erik Bögh, den bekante humoristiske Danske theaterförfattaren, hvars snillrika komedier äro så omtyckta äfven hos oss, har erhållit ett offentligt understöd af 600 riksbanksdaler för att göra en resa till Paris. Han väntar sig äfven en recett i Casino, som han hoppas skall inbringa honom en lika summa. Det förmodas derjemte att han vid sin afresa af konungen erhåller professorstitel. Malmö Allehanda tillägger följande uppgifter om hans lesnad. Så framdragas och belönas skriftställare i Danmark. Erik Böghs lesnad företer en omvexlande tafla af de öden, genom hvilka en konstnär eller skriftställare ofta får slå sig fram till sitt mål och sin bestämmelse i verlden. Hans fader är skollärare på Seeland och den unge Erik uppfostrades till samma yrke, genomgick siti seminarium och fick anställning som skollärare i en bondförsamling. Men presten kunde icke fördraga den unge mannens geist, då han i ynglingen icke fann den krypande underdånighet som annars är vanlig, ty man vet huru presterna i allmänhet behandla sina skollärare, hvilket hade afvoghet och förföljelser till sina närmaste följder samt fortsattes genom varningsgrader och dylikt. Ledsen af detta bedröfliga ok för den frie anden, rymde skolläraren en vacker dag från både skola och prestvälde samt begaf sig till en kringresande theatertrupp och kom med densamma till Sverge. Men B. var liksom Oehlenschläger icke passande för theatern och begagnades endast till mindre vigtiga roler. I Wenersborg kom sällskapet af ekonomisk brist att upplösa sig, och den unge B. stod på bara backen, utan penningar. Utmärkt skicklig tecknare beslöt han att försöka sin lycka som porträttmålare. Detta lyckades öfver all förmodan och han förtjente både penningar och rykte, samt blef för sitt glada och trefliga umgänges skullåallmänt aktad och värderad i alla bättre samqväm. Från Amål och öfver Carlstad begaf ban sig åt Norge, der han kom att stanna hos en possessionat för att porträttera familjen. En af husets döttrar blef här föremål för hans kärlek, hvilken af henne lika varmt besvarades. Men föräldrarna, som upptäckte denna ömsesidiga böjelse, lade sig på det högsta emot deras förbindelse. Detta hade till följd att vårt unga par reste sin kos, föräldrarna oåtsporda, och gifte sig i Christiania. Här inlemnade han till theaterdirektionen sitt första dramatiska försök, en Nyttårsnatt, hvilken uppfördes för fulla hus flera gånger och emottogs med stormande bifall äfven af tidningspressen. Författaren var obekant och man gissade både hit och dit, men förgäfves. Slutligen fann B. rådligast att legitimera sig. Men knappast hade man fått höra att det var en dansk, ty danskarna äro ej synnerligen tålda i Norge, förrän tidningarna vände bladet om och sökte på allt sätt att med den kritiska filen afslipa udden af Febi pilar. B. såg sig slutligen tvungen till ett sjelfförsvar och gisslade dermed sina recensenter till den grad, att det väckte allmän beundran och förtjusning. Derefter begaf han sig till Köpenhamn och snart var hans rykte der grundlagdt såsom en theaterförfattare af första rangen.