Bengt Friavd Fogelberg. (Efter Upsala-Biet) Du är ej mer! — Det är då ingen saga, Det dystra bud, som går kring land och haf? Har dödens svård dock mäktat att förjaga Din skaparkraft, som lif ät stenen gaf? -Du är ej mer! — Så Nordens vindar klaga, Så Adrias böljor sjunga kring din graf. Du sökte konstens land med sina under: Du fann en graf uti dess lagerlunder. Du är ej mer! — Ack jo! De döda lefva. I hvarje bröst din minnesstod skall stå. Hur tidens äskor kring vår halfö bäfva — I bronz och marmor lefver du ändå. Du bjöd — och se! de gamle Gudar sväfva Från valhalls göllne salar i det blå. De stora minnen fosterjorden danat, Du med din trollkraft fram i dagen manat. Hell då ditt minne, Phidias i Norden, Du stora häfdatecknare i sten! Och när en gång en flägt från fosterjorden Kring kullen far, som gömmer dina ben, O lyssna då, der du, en Engel vorden, Från höjden blickar, salig, ljus och ren: Då sjunga Nordens gamla Asaskalder Sin helsningssång från Odin, Thor och Balder.