Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 januari 1855, sida 3

S018 VVSlog öfver Uxcellensen Gustaf Trolle Bonde. T Ett dödsfall har i dag (den 3 Januari) timat, som skall uppmärksammas ej blott för den frejdade härkomst, den verldsliga glans, den afundade rikedom som i lifstiden omgaf den aflidne, utan sastmer för vidazädlare och högre egenskaper väcka deltagande och saknad. H. exc., en af rikets herrar, öfverste kammarjunkaren, kommendören med Stora korset af kel. Nordstjerneorden, grefve Gustaf Trolle Bonde, har i dag kl. 12 middagstiden här i hufvudstaden stilla, och nästan utan annan sjukdom än ålderdomens afmattning, aflidit i den höga åldern af nära 89 år. Son af riksmarskalken grefve Carl Bonde till Björnö och Trolleholm och dess hustru gresvinnan Ebba Margaretha Bonde, föddes han den 28 Mars 1773 på Vibyholms sätesgård i Nyköpings län; uppfostrades dels i fådernehemmet, dels på Trolleholm i Skåne, der farfadrens, riksrådet grefve Gust. Bondes enka hade sin bostad; studerade vid Upsala akademi åren 1789—92 och tillbragte derefter några år på utländska resor; anställdes 1799 såsom kammarherre hos dåvarande drottning Fredrika Wilhelmina, hvilken tjenst han dock redan 1805 lemnade. Trädde 1806 i gifte med fröken Charlotta Bonde, dotter af excellensen friherre C. Bonde, hvilket äktenskap genom skiljsmessa upplöstes 1809. Utnämnd till hofmarskalk 1816; samma år riddare af kongl. Nordstjerneorden; kommendör af samma orden 1823; öfverstekammarjunkare samma år; riddare af kongl. Serafimerorden 1824; en af rikets herrar 1826. Ledamot af kongl. vetenskapsakademien, samt hedersledamot af Sverges flesta öfriga akademier och lärda samfund. Om excellensen Trolle Bonde icke innehaft några offentliga embeten, har han dock egnat sin långa och välsignelserikass lesnad åt fäderneslandets bästa på ett sätt, som ger en högre och vackrare glans åt hans minne än den mest lysande meritlista. Såsom egare af vidsträckta, nästan furstliga jordegendomar, har han i jordbruket och i sina talrika underhafvandes ekonomiska förhållanden infört reformer, som välgörande inverkat icke blott på hans egna underlydande utan genom exemplet äfven på hela de omkringliggande trakterna. Varm patriot och solkvan i den skönaste bemånga och upplysning omkring sig i allt vidsträcktare områden, och han vördades också som en patriark, förenande den gamla och den nya tidens bästa egenskaper, — en aristokrat af det slag som måste försona äfven den mest demokratiska öfvertygelse. Hans väsende var det mest älskvärda och intagande, på samma gång hans hållning var vördnadsbjudande, och den tunga olycka, hvaraf han för lång tid sedan hemsöktes och som ingen läkareckonst förmådde afvända eller ens mildra, förlusten af hans ögons ljus, gjorde intrycket än djupare af hans milda, välvilliga och dock mäktiga personlighet. Mest känd och vördad var excellensen Bonde såsom varm vän och frikostig befordrare af vetenskaper och konster. Man kan väl säga att han var Sverges störste Mwcnat, liksom man synes kunna tillägga att han var den siste. Han ej blott värderade lärdomen och konsten; han var djup kännare af båda. På Säfstaholm samlade han ej blott dyrbara böcker och konstAftonbladet innehåller följande vackra nekrotydelse af ordet, har han spridt trefnad, valalster, utan drog äfven vetenskapsmännen och konstnärerna med aldrig tröttnande välvilja inom sin krets, utmärkt lika mycket af verklig ölverlägsenbet i själsbildning som af den anspråkslösaste och hjertligaste enkelhet i de yttre formerna. Men hans kärlek till bildningen stannade ej vid en i sig sjelf storartad gästfrihet. Med ännu mera storartad frikostighet öppnade han hjelpkällor åt nästan hvarje gryende talent, hvarje af skickelsen tillbakasatt förtjenst, som åt honom anförtrodde sina bekymmer. Mer än en svensk konstnär har honom i främsta rummet att tacka för sin bana, mer än en sramåtsträfvande vetenskapsidkare har genom honom blifvit iståndsatt att fullända sin bildning och erbjuda det allmänna en aktad och värdefull verksamhet. Han tillhörde, oss veterligen, intet politiskt parti, men genom sin ställning tillhörde han oberoendets, genom sin själsodling, sin humanitet och sitt hjertas egenskaper stod han städse i upplysningens och framåtskridandets leder. Han var en af dessa ädla och med rätta afundade män, som icke tillhöra annat parti än det godas. Handelsunderrättelser. New-ghrleans den 12 December. I Bomullsmarknaden ingen förändring. C:a 7800 balar hafva