värdig dertil, så ersara att min nåd icke är overksam för någon, som vill bidraga till Sveriges upplysning och ära. — Sebastian bugade sig så att hans rygg nära nog beskref figuren af en Cfjäder på en väl lastad vagn. — Hvilken vetenskap har ni gjort till eder? frågade drottningen. — Man kan omöjligen tillegna sig vetenskapen utan genom vetenskaperna ; i deras liksom i naturens riken står ingenting ensamt och oberoende; i den ena ligger nyckeln till den andras hemligheter och man måste alltså göra sig till herre öfver flera för att kunna säga sig vara i besittning af en enda. Emellertid är det kemien, hvilken i alla tider utgjort föremålen för de visas forskningar, hvaråt jag egnat mig. — Aha, ni syftar kanhända till upptäckten af de visas sten? — Det återstår många schakter att bryta innan man hinner det, som gömmer den djupaste hemligheten. Forskningens väg går, såsom jag nyss haft den äran antyda, genom alla, både den synliga och osynliga skapelsens regioner, och vid hvarje sveg erbjuda sig upptäckter och resultater af kropparnes beskaffenhet och egenskaper, deras atomiska sammansättningar, deras förbrännelighet, upplösning och öfvergående i nya sormer, som upphäfva alla gränsor för beräkningarne af ett verkningarnes slutmål. — Det der är ämnen, som jag vill låta er för mig närmare förklara. Presidenten hostade, och Sebastian, som dervid händelsevis kom att kasta sina ögon på honom, fann honom synbarligen plågad af en oroande ängslan. Sebastian log i sitt sinne vid det han påminde sig hans föreskrifter, och sade: — Om ers majestät vid tillfälle skulle behaga taga i betraktande de experimenter, som lemna tydligare bevis än några förklaringar förmå, vågar jag tro, att de vida mera skulle tillfredsställa ers majestäts höga vettgirighet. — Ja väl! — sade drottningen med denna liflighet som utmärkte henne, så snart något nytt retade hennes ombytliga sinne — I morgon vill jag besöka ert laboratorium och låta mig förevisas några af de der miraklerna ni omtalat. — I morgon, — sade Sebas ian och studsade tillbaka. — Jag måste bekänna min olycka, att icke så hastigt kunna gå ers majestäts höga önskan till mötes, emedan jag ännu icke har fått mina apparater i den ordning att de förtjena tagas i åskådande af ers majestät.