Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1855, sida 2

AA — Litteratur. I bokhandeln har straxt före jul utkommit den andra upplagan utaf Lycksalighetens Ö af P. D. A. Atterbom. För hvarje vän af Atterboms skaldskap och särskilt för de många, som i sin ungdom hänförts af det nämnde sagospelet, skall säkert denna nya upplaga vara välkommen. Den åldrige skalden bar här öfversett och ändrat åtskilliga af den första upplagans ojemnheter, hvarigenom formen blifvit mera fulländad, utan att någon tyngd eller dimma derigenom blifvit lagd öfver skaldeverkets ursprungliga ungdomslif och fantasi och rika färgprakt. Afven i yttre afseende står den nya upplagan långt framom den första, såsom den bordt göra med den utveckling boktryckerikonsten på sednare tider vunnit. För dem, som möjligen ej känna Lycksalighetens ÖS torde följande historik och omdömen öfver detta i flera hänseenden märkvärdiga arbete, hvilka vi hemta ur Orebro Tidning, ej sakna intresse. Första upplagan af Lycksalighetens Ö utkom förra afdelningen 1824, den senare 1827. En tysk öfversättning var tillämnad af Amalia v. Hellvig (född Imhoff, gilt med f. d. general-fälttygmästaren i Svensk tjenst v. H.), under medverkan af författaren, men afbröts genom frib:an v. H:s för tidiga död. Emellertid utkom, fast något senare, en annan öfversättning af Neus (i Leipzig, hos Brockhaus); och oaktadt denna öfversättnings många brister och misstag, vann det Svenska skaldeverket i Tyskland en smickrande uppmärksamhet och stort bifall. Sjelfve Wolfgang Menzel, hvilken i allmänhet behandlade alla författare — äfven sådana erkända skalde-heroer som t. ex. Goethe — med ett visst öfversitteri, och här specielt var en smula förgrymmad öfver en god del af senare afdelningen 1), måste tillerkanna den Svenske skalden ein ungemeines Dichter-Talent. — En af Tysklands mest berömde ästetiker och konstdomare — Karl Rosenkranz — ansåg sig, oaktadt de flera anmärkningar han gjort, böra framhålla Atterboms sagodikt Såsom fullt jemförlig med det yppersta något lands litteratur i någon tid frambragt; och om sjelfva den afdelning (— 4:de äfventyret —) som Menzel mest klandrat och hvilken, genom misstänkta politiska hänsyftningar, väckt fleres förargelse samt egentligen här utgjort det enda föremålet för klander, yttrar Rosenkranz att den är den mest storartade politiska komedi som framträdt sedan Aristophanes. På ettannat ställe yttras, om samma afdelning, ordagrannt: Eine politische Komödie in diesem grossartigen Sinne haben wir noch nirgends weiter in neuerer Zeit erhalten; wenn auch Anklänge, von Tieck namentlich, dazu vorhanden sind. Så vidt vi veta är Lycksalighetens O ej fullständigt öfversatt på något annat språk än tyska, men stycken derur — särdeles några af de företrädesvis lyriska — hafva blifvit mer eller mindre lyckligt öfversatta på danska, engelska, ja till och med franska språken, och i dessa länder vunnit vänner åt hr A:s sångmö. I Danmark har den herrliga sagodikten också varit känd i original; och ej sällan hafva reqvisitioner i bokhandelsväg derifrån ingått, hvilka likväl ej kunnat fullgöras, sedan 1:a uppl. för många år sedan blifvit utsåld och enstaka exemplar, der de på bokauktioner någon gång förekommit, ej sällan betalts med flerdubbla boklådspriset. 1 Nemligen de scener som spela i Hyperboreernas