Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1855, sida 2

gång varit hatets moder och hjertats sjelfplågare afunden. Vi lemna emellertid åt framtiden att utvisa till hvad grad den gode onkeln lyckades i denna beräkning, och nöja oss, för att icke gå upptäckterna i förväg, att här stanna och betrakta i 2 Kap. Huru företrädet hos drottningen aslöper. Residenten mönstrade med verklig faderlig stolthet sina brorsöner, då de färdiga att ledsaga honom till slottet, inställde sig hos honom. I spetsen för dem visade sig Sebastian. Med sin ytterligt magra gestalt, sina spetsiga anletsdrag, sina toma kinder, sin gula hy, sina tindrande, djupt liggande ögon, sin förtidigt fårade panna och sina tunna, hårdt sammanpressade läppar, syntes han en lefvande inkarnation af nattvak och tankansträngning. Nekas kan emellertid icke att hans lärda personlighet, ännu genom glödgad af ungdomlig värmekraft och uttryckande ett passionfullt lif under den allvarsamma och något fantastiska drägt af svart siden, som han vid högtidliga tillfällen brukade ikläda sig, hade någonting ganska eget, som oemotståndligt tilldrog sig uppmärksamhet och fästade ett intresse, som lätt kunde förblandas med det man egnar en erkänd öfverlägsenhet. — Bra, min käre Sebastian, ganska bra! — sade residenten, sedan han granskande mätt honom från hufvud till fot. — Den der drägten passar förträffligt åt lardomen och snillet. Den ar af en ganska god smak. Kom blott ihog, min käre du, att i fall hennes majestät behagar inlåta sig i något vetenskapligt ämne med dig, det icke går an att låta någon din öfverlägsenhet framskina, såsom ni män af facket sinsemellan hafva en lust af. Med ett krönt hufvud måste man gå tillväga på ett helt olika sätt. Du är ännu okunnig i detta afseende, derför tillhör det mig att upplysa dig derom; åt det måste man lemna rätt i allt, i åsigter, begrepp och meningar, hurudana de än må förefalla oss. På vår ståndpunkt måste vi noga taga oss tillvara för att låta märka en olika mening. Om drottningen af dig täckes begära några förklaringar, så gif dig, för allt i verlden, icke in i några grundliga analyser eller specialiteter. Sådant föresaller tröttande, och — för att lära dig förstå sakerna — anslår drottningen sådana ämnen, är det mer att förvåna med hvad hon sjelf vet, än för att låta dina insigter träda i dagen.