Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1855, sida 1

dn tvenne . . . . Också jag har många omsorger .... Hm! Skulle ; det icke vara gudlöst af mig, att sjelfvaldt ätaga mig mera än den store Guden behagat pålägga den store rikskansleren? Vid vändningen af de senaste orden spelade ett sardoniskt leende kring den äldste brodrens, Sebastian, tunna, hårdt hoppressade lappar; men det skedde så sint, så — om uttrycket tillåtes — under ytan gående, att det knappast krusade deras yttersta kant, — Jag ville icke — återtog residenten, med en rörelse, som omisskänneligen gick från hjertat — jag ville icke att någon af er skulle finna skäl att kalla mig orättvis. Nej! mitt samvete skulle få ett oläkligt sår, om jag skulle höra denna anklagelse mot mig. Han tystnade åter. — Ert hjerta har aldrig förnekat sina känslor i det sätt, hvarpå ni öfvat er rättvisa mot oss — anmärkte Sebastian under en hållning af ödmjukhet, som tillkannagas någonting spefullt genom sin öfverdrift. — Jag vill hoppas det — sade residenten, utan att märka eller låtsa märka den dubbla tydningen, som kunde göras af hans ord — och hvad dig, min käre Sebastian, angår, lemnar jag åt dig sjelf att dömma, om jag uraktlåtit något, som kunnat förskaffa dig framgångar på din bana. — Bevare mig himlen att göra mig skyldig till en sådan orättvisa .... nej otacksamhet, ville jag säga, emot er, min vördade onkel! Denne Sebastian var en mager, spenslig gestalt af en ganska medelmåttig längd. Hans ansigtsfårg var mörk och anletsdragen hade denna spetsighet, som väl låter förena sig med uttrycket af slughet, till och med af snille, men aldrig med den öppna, oförställsamma sinnesart, som tillhör ädlare och upphöjdare karakterer. — Jag hoppas verkligen att du icke skall göra det. Af egen fri vilja har du omfattat studierna och slagit dig på vetenskaperna, och huru har jag understödt din smak? Har jag icke låtit dig besöka de förnämsta universiteten i Tyskland; har jag icke genom mina relationer skaffat dig tillträde till de utmärktaste lärdes enskilta umgänge; har du icke fått arbeta i Bechers laboratorium; har icke Galil och Descart varit dina mästare? Har väl detta aflupit utan ansenliga kostnader, menar du? Har du icke fått matat dina deglar med guld ur min pung, och hvilka summor hafva icke gått upp i rök vid experimenterna om kropparnes förbrännelighet? Med tankan på allt detta, kan du icke misskänna det deltagande och den ömhet jag för dig by.