Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1855, sida 2

— om Po oo 2E —äU A — vv slag, innesattar, torde man dertiotre Ode (UIls al åtminstone de af behofvet mest påkallade och hvars utförande kan ske, ej uppehållas af de svårigheter, som möta de öfrige. Vid granskning i sådant hänseende af det ifrågavarande förslaget, finner man att, om den tilltänkta nya strandgatan från stenpiren till Pustervik blir anlagd, med de skjul derå för tullbehandling af en del varor, som förslaget upptager, uppförandet af nytt Tulloch Packhus saklöst ännu kan fördröjas under de närmaste åren, liksom att, då för inrikes trasikerande ångfartyg den föreslagna provisionella trädbron från stora hamnkanalen mot för detta S:t Erics bastion anlägges, uppbyggandet af den stenkaj derinnanför, som för nämnda trafik egentligen afses, någon tid kan fördröjas, intill dess tillgång på erforderlige medel blifvit beredd, och torde det ej lida nägot tvifvel, att till dessa för trafiken angelägnaste arbeten tillgång förefinnes, eller snart kan åstadkommas. Af dessa skäl få Borgerskapets Aldste nu hemställa och anhålla, att Vällosl. Magistraten ej vidare må göra verkställandet af förenämnda förslag i dess serskilta delar beroende på huruvida statsbidrag till Tulloch Packhusbyggnaden samt öfrige anläggningar kan erhållas och medel till förslaget i sin helhet beredas, utan deremot, med godkännande af förslagets princip, att den utrikes trafiken skall hänvisas till hamnbasinen söder om stora hamnkanalen och den inre till den tilltänkta nya tilläggningsplatsen norr om samma kanal, med de platser vid Lilla Bommen och inom kanalerna, som redan äro dertill upplåtne, besluta anläggningen af? den tilltänkta nya hamngatan från stenpiren till Pustervik samt den provisionella ångsartygsträdoron norr om stora hamnkanalen med ny provisorisk bro öfver den s. k. Masthamnen, genast må verkställas, på det sätt meranämnde förslag upptager, och arbetet dermed redan detta år börjas; och få Borgerskapets Aldste dervid tillika fästa Vällosl. Magistratens uppmärksamhet derpå, att, enligt hvad Borgerskapets Äldste erfarit, muddringsarbetet i hamnbasinen nästa år skall afslutas, samt att, om den nya hamngatan derintill ej dessförinnan fullbordas, kostnaden derför betydligt ökas, derigenom att den myckenhet mudder, som för utfyllningen deraf erfordras, om anläggning skall ske sednare, med väsendtlig kostnad måste hämtas å längre afstånd. Götheborg den 15 Juni 1854. 1854 Juni 30 beslutade Magistraten att ingen annan ålgård nu kunde vidtagas ån att lågga i ö . Borgerskapets Åldstes förenämnde skrift rörande den stora hamnanlägyningen till handlingarne. 1854 1 Juli erhöllo Borgerskapets Aldste, Handelssoreningen och Dratselkom. Magistr:s utslag af den 5 sistl. Maj, enligt hvilket, utan asseende på Ilandelssoreningens, Borgerskapes Aldstes och Drätselkommissionens asstyrkande, Magistraten, på grund af handlanden Gabr. Lundgrens med sleras anhållan, beslutat, att hamnanläggningen vid Lilla Bommen skulle ofördröjligast och företrådesvis framför något annat likartadt arbete företagas och fullbordas. Öfver detta utslag hafva Borgerskapets Äldste, Handelsföreningen och Drätselkommissionen anfört besvär hos Konungens Befallningshafvande med anhållan, att hamnens iständsattande vid Lilla Bommen icke måtte fördröja och sålunda lägga hinder i vägen för de påyrkade vida vigtigare hamnanläggningarne vid Stora Bommen. Medan ärendet nu hvilar hos Hr Landshöfdingen för afgörande, hafva under tiden ej allenast de fleste af stadens manufakturhandlande besvärat sig hos Drätselkommissionen öfver de stora olägenheter dem tillskyndas genom bristfälligheten i anstalterna för lossningen och tullbebandlingen af deras varor, med tillkännagifvande, att derest dessa ej snart ashjelpas, de se sig nödsakade låta förtulla deras varor i angränsande hamnar, utan har äfven ett större antal af stadens handlande och skeppsredare vändt sig direkte till Konungens Befallningshafvande med en väl motiverad framställning i denna för stadens handel och sjöfart så vigtiga fråga, under anhållan om dess kraftfulla medverkan för densammas snara nöjaktiga lösning. Slutligen har äfven Kongl. Direktionen öfver Götheborgs hamnoch elfarbeten, i frågan hörd, yttrat sig för verkställigheten af komiterades förslag. Sedan insändaren sålunda sökt upplysa den i frågan intresserade allmänheten om det skick, hvaruti ärendet nu befinner sig, afhåller han sig från alla anmärkningar, såsom öfverflödige der fakta tala, önskande endast ett godt och snart slut på denna samhällets lifsfråga. Insändaren har rätt, att då fakta tala så tydligt som här, så erfordras icke några reflexioner. Emellertid torde man få vördsamt fråga, huru en myndighet, som är förordnad att vårda och vaka öfver samhällets välfärd och utveckling, kan ansvarslöst få besluta oeh handla så som magistratens majoritet här gjort, till trots af myndigheter, hvilka i detta fall borde stå öfver magistraten, såsom Borgerskapets Aldste. Man ser tydligen, att det är frågan om namnanlaggningen vid Lilla Bommen, som här på ett förvändt sätt kommit emellan; men vi tillåta oss åter vördsamt fråga: hvarföre kunna icke båda företagen utföras samtidigt, då det ena, nemligen anläggningen vid Lilla Bommen, är af en så obetydlig kostnad, att det ej bor