under Seroell. Redan tidigt sysselsatte sig le hans håg med det svårlösta ämnet, att utur den Nordiska mythologien, d. å. Asaläran, hämta ämnen för bildhuggarekonsten, hvilken hittills ansetts endast kunna taga sina ämnen utur den grekiska gudaläran och hemta sina mönster ifrån antiken. Till denna rigtning bidrog utan tvifvel i väsentlig grad den bland en samling yngre och äldre män i Stockholm mellan 1810—1820 vaknade andan för Nordisk litteratur och konst, hvilka män bildade det s. k. Göthiska förbundet, hvaraf äfven Fogelberg var ledamot. Det torde vara kändt, att detta förbund dref sordringarne på Nordiskhet och fosterländskhet nog långt, så att t. ex. Geijer, sedan han emottagit hedersskänken af ett Göthiskt dryckeshorn, prydt med i drifvet silfver utförda framställningar ur den Nordiska gudaläran, efter ritningar af Fogelberg, ansåg sig böra fästa uppmärksamheten på den ensidighet, som lätt kunde följa af en sådan rigtning, hvilket skedde uti hans bekanta: Betraktelser i afseende å de Nordiska mythernas användande i skön konst, deri förs:n varnade för en alltför uteslutande Nordiskhet i både skaldeoch konstlära. Den ur-nordiske Ling tog sig denna uppsats så nåra, att han utträdde ur förbundet, i hvilket en schism sålunda uppkom. Kort härefter inträffade en episod, hvilken vi anföra efter Geijer, då Fogelbergs personlighet deri är en af de mest framstående. I Juni månad 1817 öfverlemnades till Göthiska förbundet af en konstälskare, som ville vara okänd, en summa af 50 dukater, att till de Svenska och Norska konstnärer, hvilkas arbeten voro utförda enligt Nordiska myther, utdelas såsom belöning eller uppmuntran, enligt villkor, hvilka innefattades i en särskild anmälan, om hvars kungörande den okände gifvaren anmodade förbundet, som tillika borde välja en pröfningsnämnd att besluta öfver utdelningen. Kungorelsen skedde i allmänna tidningarne. Nämnden valdes och bestod af konstälskare och litteratörer så inom som utom förbundet, och den 26 Januari 1818 bestämdes för fullgörandet af det gifna uppdraget. Flera af våra utmärktaste hemmavarande konstnärer (Byström, Vår förbundsbroder, var frånvarande) — den så djupt kännande och så samvetsgrannt arbetande Fogelberg, som redan i sina modeller af Frey, Odin och Thor visat hvad en ren och lycklig uppfattning kunde skapa af dessa nya ämnen; den grundlige tecknaren och målaren Sandberg; den genialiske skildraren af Nordisk natur, Fahlcrantz, — intresserade sig lifligt för uppgisten. Tjugosju större och mindre konstalster i skulptur, målning och teckning inkommo till bedömmande; deribland arbeten af Fogelberg, Sandberg och J. von Breda. De sistnämnde afsade sig allt anspråk på belöningar, hvilka tilldelades yngre konstnärer. Fråga uppstod om en offentlig exposition af de nämnda konstalstren. Förbundet kom derigenom i kollision med de fria konsternas akademi, som ensam hittills besörjt sådana expositioner, och denna akademis dåvarande preses hade i ett offentligtgjordt tal utdömt de nya ämnena från konstens gebit, såsom råa och vidunderliga foster af de åldsta nordiska folkens indbillningskraft.. Andra missnöjen inom akademien torde vid samma tid hafva kommit till utbrott. Nog af: utaf den tillamnade inskrankta Göthiska expositionen blef en stor och allmännare i f. d. Kirsteinska huset, der husvudstadens förnämsta artister förenade sig till en o-akademisk exposition af sina arbeten, hvilken blef lika lysande, som talrik och besökt. Envoygen baron Silfverhjelm, som inträdt i Göthiska förbundet och kanske var stiftare af de utdelade prisen, inbjöd å förbundets vägnar den kungliga familjen att hedra expositionen med dess besök, såsom äfven skedde. De kungliga personerna yttrade det nådigaste bifall, och H. M. Konungen anbefallde de af Fogelberg modellerade nordiska gudabildernas utförande i marmor för sin egen höga rakning. Med anledning af alla dessa sträfvanden yttrar Geijer slutligen: -Pen lislighet, hvarmed flera af våra konstnärer betrådde den nya banan af en egendomlig nordisk konst har ej kunnat blifva densam5 AA dacca första dagar; men den har, h n d — — — —Ö— —