Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1855, sida 1

Eröderna. Af förf. till Stael von Holstein, m. fl. I Kap. En onkel af det slag, hvaraf finnas få. (Forts. fr. N:o 1.) Nordenhöök hade tidigt gift sig med en mycket rik enka. Men lyckan tycktes verkligen vid sina håfvor till honom följt den statskloka regeln att öfverflöd i ett fall tvingar i andra till så mycket högre grad af sparsamhet på det ej den ekonomiska jemnvigten måtte rubbas. Och sannerligen hade hon icke derför så sparat på all slags sötma i den äktenskapliga glädjebägaren, att den arme residenten måste tömma den klunk för klunk under idelig vånda öfver dess beskhet. Lyckligtvis satte den grymma parcen saxen på hans makas lefnadstråd innan hon hunnit asnota hans. Efter fyra års giftermål gjorde han vid hennes likkista sin lyckas genius det högtidliga löftet, att aldrig mer offra åt hymens nyckfulla makter. Himlen vet emellertid om icke denna föresats, som afgjordt beröfvade den gode residenten möjligheten af att likna sin store mästare i att kunna uppdraga egna söner till sina efterträdare och i deras framgångar sätta sin ära, förr eller sednare fått vika, om icke ödet dcjell tagit om hand att undanröja frestelsen derför. Som vi i begynnelsen af denna berättelse redan omnämnt, hade residenten en bror, tio år äldre än han sjelf. Om just icke tillfölje af dessa års försprång i ålder, hade dock till följe af ödets särskilta skickelse, denne bror kommit att gifta sig tio år före residenten. Men långt ifrån att göra samma bittra erfarenhet af det äktenskapliga lifvets förhållanden som Nordenhöök, hade brodren Nordensson funnit lyckan så oskiljaktig derifrån, att han icke ens hållit ut enklingsåret efter sin första hustrus död, innan han valde sig en ny soljeslagerska genom lifvet och en ny moder åt den åttaårige son, hans maka esterlemnat. Men denna sednare förbindelse blef af ännu kortare varaktighet än den förra. Ett par år efter det residenten sjell