Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1855, sida 1

Bröderna. Af förf. till Stael von Holstein, m. fl. I Kap. En onkel af det slag, hvaraf finnas få. Bland den stora mängd gunstlingar, till hvilka drottning Kristinas outtömliga och riksutarmande srikostighet sträckte sig, befann sig äfven friherre Nordenhöök. Hans historia, ehuru visst icke märkvärdigare än hvarje annans, som börjat i träsknt och slutat på höjderna, torde dock icke befinnas så alldeles öfverflödig i detta kapitel, enär onkeln af det slag hvaraf finnas få just i hans person träder oss :till möte. Derför, käre läsare, måste du hålla till godo att vi här göra en liten inkräktning på biografiens område innan vi gå in öfver gränsen till den romantiska skildringen af de händelser, som i denna berättelse skola framställas. Ehuru född inom ett ringa stånd och af torftiga föräldrar, hade vår närvarande friherre likväl fått en uppfostran, som motsvarade alla den tidens fordringar på god kunskapsbildning. Emedan han, liksom en tio år äldre broder, från barndomen voro ämnade sör den presterliga banan — det högsta målet de äregiriga föräldrarne vågade utstaka för sina söners framtida storhet — blef han tidigt skickad till skolan, hvarifrån han efter några få års förlopp afsändes till akademien, der hans lyckliga fattningsgålvor och isällsynta arbetsihardighet icke mindre påskyndade hans framsteg och vid honom fästade hans lärares uppmärksamhet. Såsom ganska medellös och stundom sträfvande med ett armod, som kräfde otroliga försakelser, men tilllika var en mäktig häfstång för hans bemödanden att påskynda sina studier, blef han rekommenderad till understöd af Upsala akademies dåvarande kansler, Axel Oxenstjerna — odödlig i åminnelse — hvilken på sin enskilta bekostnad underhöll sexton till tjugu ynglingar vid lärosätet. De ampla loford, vår yngling genom sin flit och skicklighet förvärsvade, voro ett ofelbart medel att vinna hans höge beskyddares uppmärksamhet och bevågenhet. Ett ärorikt tidehvarf föraktar eller förspiller inga kraf