Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 december 1854, sida 2

— Han frågade, fortfor syndabocken, sedan han expedierat potatisen, hur mina affärer gå nu? då sade jag på skämt — du vet mitt sätt — jag är aldrig för mer än mitt yrke, sa jag, och jag hoppas att mitt yrke aldrig skall blifva för mer än jag. Ha, hal — Mr Sparkins, sade värden, förgäfves sökande att dölja sitt missnöje, ett glas vin? — Med största nöje, min herre. — Det fägnar mig att se er hos mig. — Jag tackar förbindligast. — Vi talade den der aftonen, återtog värden, vändande sig till Horatio, dels i afsigt att visa sin nya bekantskaps konversationsförmåga och dels i hopp att förqväfva kryddkramarens historier; vi talade den der dagen om menniskans natur. Edra bevis förekommo mig högst slående. — Ålven mig, sade mr Frederick. Horatio gjorde en behaglig böjning på hufvudet. DÖ Förlåt, hvad är er tanke om qvinnan, mr Sparkins? frågade mrs Malderton. De unga damerna smålogo. — Mannen, svarade Horatio, mannen, antingen han genomströfvar de ljusa, glada, blomsterprydda slätterna af ett annat Eden, eller de osruktbarare, torrare, och jag kunde nästan säga, hvardagliga trakter, vid hvilka vi äro nödsakade att vänja oss i tider som dessa; man