de Malderton med ett utseende af den sastaste beslutsamhet. Aldrig. — Och jag, sade mr Frederick, följande sin faders exempel, kan ej fullkomligt gilla mr Sparkins skäl. — Hvad! utropade Horatio, som blef allt mera metafysisk och argumenterande, när han såg att familjens qvinliga medlemmar lyssnade med undrande förtjusning — hvad! är verkan följden af orsak? är orsak föregångare till verkan? — Det der är just sjelfva hufvudpunkten, sade Flamwell. — Ja, helt visst, sade mr Malderton. — Emedan, om verkan är följden af orsak, och om orsak föregår verkan, jag befarar ni, utan all fråga, har orätt, tillade Horatio. — Afejordt, sade den pastejätande Flamwell. — Åtminstone anser jag detta vara den rätta och logiska slutledningen, sade Sparkins i frågande ton. — Utan tvifvel, inflickade Flamwell ånyo, det fastställer sjelfva hufvudsaken. — Nå väl, kan hända, sade mr Frederick; jag insåg det ej riktigt förut. (Forts.)