Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 december 1854, sida 1

med ett hvitt sidenband! Den högvälborne mr August Fitz-Edvard Fitz-John Fit-Osborne! Blotta tanken var hanryckande. — Klockan är fem minuter öfver fyra, sade mr Malderton, seende på sitt ur; jag hoppas att han ej manquerar oss. — Der är han! utropade miss Teresa, då två hårda knackningar hördes på dörren. Hvar och en försökte att se ut — som folk vanligtvis alltid göra då de ifrigt vänta på en persons ankomst — precis som om de vore fullkomligt okunniga om att någon alls skulle komma. Salongsdörrarne öppnades. — Mr Barton, anmälde betjenten. — Åt fanders med honom! mumlade Malderton. Ack! min bästa vän, hur mår ni! hvad nytt? — Åh, ingenting, svarade krämaren på sitt aktningsvärda men något plumpa sätt. Nej, inte det minsta grand. Ingenting, som jag har synnerligen reda på. — Hur mår ni pojkar och töser? — Mr Flamwell — det sägnar mig att se er. — Här är mr Sparkins, sade Tom, som hade stått på utkik vid fönstret; se en sådan svart häst! Det var Horatio, piafferande och låtande hästen dansa likt den förnämsta talangen vid cir