set af S:t Stesansorden — och för det andra besparar den honom, såsom han väl tror, den annars troligen till en nödvändighet blifna revolutionära åtgärden att resa Polen emot Ryssland. Preussen söker alltjemt att slingra sig undan deltagandet i trippelalliansen. Berlinerkabinettet svarar hvarken bestämdt ja eller bestämdt nej, utan har förklarat sig vilja öppna särskilta underhandlingar om saken med kabinetten i Paris och London, för hvilket ändamål extra-ordinära sändebud skickas till dessa hufvudstäder. Ett dylikt uppdrag tycks vara tillämnadt fursten af Hohenzollern-Sigmaringen, en anförvandt till Fredrik Wilhelm IV. Den del af amerikanska presidentens budskap, som rör den utländska politiken, har det största intresset för Europa. Det är hållet i en fast ton, men icke utmanande, såsom mången väntat sig. Det innehåller dock flera rätt skarpa slängar åt åtskilliga stater, ehuru ingen särskilt nämnes. Presidenten finner det besynnerligt, att stater, som betvingat och i sig införlifvat gamla konungariken, planterat sina fanor på alla kontinenter, tillvällat sig eller tagit i anspråk suprematien öfver öar i alla haf, kunna vara sinnade att med fiendtliga blickar betrakta Förenta Staternas förstoringar. Presidenten protesterar icke desto mindre emot hvarje tanke att anfalla något annat land och förklarar att unionen bör afhålla sig från hvarje inblanning i Europas nuvarande förvecklingar vare sig till förmån för det ena eller andra partiet, utan att likväl afhålla sig ifrån att med hvilken stat som helst afsluta traktater, som bringa dess handel fördelar och befordra utvecklingen af dess välstånd. Presidenten omtalar, att han, när vestmakterna förklarat sig t. v. vilja respektera den principen att ,fri flagga gör fritt gods, försökt att upphöja icke blott denna lära utan äfven den att neutralt gods, med undantag af krigskontraband, är fritt från konfiskering på fientliga fartyg till allmängiltiga grundsatser i folkrätten, medelst speciella konventioner emellan Förenta Staterna och åtskilliga europeiska och amerikanska regeringar. En ölverenskommelse har dock endast kommit till stånd med Ryssland, men andra makter hafva visat benägenhet att ingå derpå och presidenten har sig ej bekant att några invänningar gjorts emot de föreslagna fördragen. Presidenten yttrar det hoppet att franska regeringen skall finna sig belåten med de förklarin gar som afgifvits rörande bråket med Dillon, franska konsuln i S:t Francisco. Souleska angelagenheten framställes som bilagd. Den korrespondens, som rörande denna affär vexlats emellan franska utrikesministern och amerikanska sändebudet i Paris blir lagd på konoressens bord.