Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 december 1854, sida 1

ett långt samtal angående deras dotters utsigter och tillkommande utstyrsel. Miss Teresa gick till sängs, begrundande huruvida, i den händelse hon blefve gift med en titulerad man, hon med godt samvete skulle kunna umgås med sina nuvarande bekanta; och drömde hela natten om förklädda adelsmän, långa vägar, strutsfjädrar, äktenskapets sällhet, och Horatio Sparkins. Åtskilliga meningar sökte göra sig gällande på söndags morgonen, angående det fortskaffningsmedel, hvaraf den ängsligt väntade Horatio skulle begagna sig. Bestod han sig en gigg? — var det möjligt att han kunde komma ridande? — eller skulle han komma i hyrvagn? Dessa och dylika andra gissningar af lika vigt, upptogo mrs Maldertons och hennes döttrars tankar hela morgonen. — På min ära, min vän, det är en högstledsam sak att din vulgäre herr bror skall ha bjudit sig sjelf till middag här i dag, sade mr alderton till sin hustru. Emedan mr Sparkins lofvat komma hit, hade jag med flit ej brytt mig om att bjuda någon mer än Flamwell. Och då, att bara tänka på din bror — en krämare — det är odrägligt. Jag säger uppriktigt, jag önskade ej, att han skulle komma hit och beskrifva sin bod för våra nya gäster — nej, icke för tusen pund. Jag skulle