Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 december 1854, sida 1

ej bry mig derom om han hade nog takt att dölja den vanprydnad han är för familjen ; men han är så förbannadt förtjust i sitt simpla yrke, att han gerna vill låta folk veta hvad han är för en slags karl. Mr Jacob Barton, den individ, hvilken åsyftades, var en frodig kryddkrämare, så vulgär och så glömsk af all känsla för det passande, att han verkligen aldrig hyste några skrupler att tillstå det han ej var förmer än hans yrke angaf: han hade förtjent sig pengar på detsamma, och frågade ej efter hvem som visste det. — Åh! Flamwell; min bästa vän, hur mår du? sade mr Malderton, då en liten fiffig karl, med gröna glasögon inträdde i rummet. Du fick min biljett ? — Ja, jag fick den; och följaktligen är jag nu här. — Du känner väl icke händelsevis en mr Sparkins till namnet? Du känner alla menniskor. Mr Flamwell var en af dessa gentlemen med utomordentligt vidsträckta bekantskaper, hvilka man understundom råkar i sällskapsverlden, som påstå sig vara bekanta med alla menniskor, men i sjelfva verket känna ingen. Hos Maldertons, hvarest alla berättelser om förnämt folk mottogos med begärlighet, var han en synnerlig favorit; och vetande med hvad slags