missödet att få påhälsning af förberörde båda tjufvar, hvilka på aftonen, då torparne en stund gått upp i land, annammade utur plikten en hop klädespersedlar och andra saker, dervid de voro nog djerfva attaätvenne gånger göra besök ombord, och bade troligen återkommit ännu en gång, såvida icke konstapeln N:o 26 Jonsson, tillhörande spanande polisen, bemärkt dem, då de bärande tjufgodset passerade Gustaf Adolfs torg, hvadan Jonsson eftersatte och grep dem på Köpmansgatubryggan. Vid förhör härom i Thorsdags inför poliskammaren, dertill Fyr och Larsson blifvit inställde, nekade deu senare till stölden, sägande att han vid rådhushörnet mött Fyr, som anmodat honom att bära en del af de anhållna persedlarne. Han visste således icke hvem dessa tillnörde. Fyr deremot var mera uppriktig, ty han tillstod att han varit Larsson behjelplig vid stölden. Första gången hade de tagit en stortröja ett par byxor och ett par stöflor, för att bära till Larssons bostad hos förre emigranten Nilsson, vid Sillgatan, men på Norra Hamngatan råkat en bonde, som köpt byxorne och stöflorne för 36 sk. Andra gången åter, hade poliskonstapeln Jonsson anhållit dem vid torget med de öfrige persedlarne, hvarefter stortröjan äfvenledes af polisen fåtts reda på uti Larssons hemvist. I För ransakningens vidare fullföljd öfverlemnades målet till rädhusrätten. Larsson och Fyr förpassades till h häktet. I Måndags hölls undersökning i polisen rörande eldsvådan å Gamla Reparebanan i Majorna den 8 d:s på aftonen, då allt brännbart uti det s. k. tjärhuset, som begagnades till kokning af tjära och hvars väggar äro af sten, blef lågornas rof. Vid förhöret voro tillstädes egarne till Gamla Reparebanan, skeppsfurneraren C. J. Åhmansson och enkefru Dahlström, den senare genom ombud, äfvensom ätskilliga andra inkallade personer. Hr Åhmansson, som anmalte att han vore disponent af egendomen, sade sig icke veta huru elden uppkommit. Upplysande derjemte att hela fasta egendomen vore brandförsäkrad i Landtfonden, men tjärhuset serskildt för 2,274 rdr 32 sk. banko, äfvensom all lösegendom uti städernas bolag till försäkring af lösegendom för 12,000 rdr banko. Den skada, som branden förorsakat å lösegendomen, bestående af tågvirke och tjära, hade befunnits uppgå till 2012 rdr 32 sk. banko. Af upplysningsvis hörde personer inhemtades, att tjärkokaren Lars Olsson, som i slera år innehaft denna befattning, kl. 8 på morgonen börjat kokningen nti en kopparpanna, hvilket sortfarit till en qvart till 4 eftermiddagen, då elden dragits från eldstaden uti askrummet, hvarefter Olsson låst dörrarne till huset och såsom vanligt, lemnat nyckeln å kontoret till herr Ahmanson, som sedermera begifvit sig till staden. Förrän kl. half 10 hade ingenting förmärkts, då en karl varsnat rök och genom rop på landsvögen gifvit sädant tillkänna, hvilket hördes ar kapten Schätz, boende på stället som skyndade ut på gården, hvarifrån han observerade rök uttränga genom några springor uti dörrarne till tjärhuset. Enär nyckeln till detsamma icke var tillgänglig, hemtade kapten Schåtz en slägga, hvarmed han slg upp dörrarne, hvilket skedde i flera personers närvaro. Så vidt man kunde se, syntes eld då å öfra kanten af muren på framsidan af pannan. Då ingen släckning var möjlig, sökte man i stället få ut tjära m. m. Brandmästaren i qvarteret, segelsömmaren Leffler, och muraren O. Larsson förmälte att vid af dem sedermera anställd besigtning uti tjärhuset, hade eldstäderna varit i godt skick, men en bristfällighet bemärkts i muren vid pannan, som åbefunnits vara en öppning, gående ända intill eldröret, hvadan besigtningsmännen förmodade att elden härigenom kommit i beröring med tjäran, samt förorsakat antändning. Då inga vidare upplysningar nu voro att tillgå, förklarade poliskammaren den hållna undersökningen icke föranleda till någon vidare åtgärd. Den för det bekanta bedrägeriet å Götba Källare renommerade handelsbetjenten Carl Fredrik Andersson eller Strömberg, har omsider blifvit mogen för fästning, enär han, som icke förmått skaffa sig laga försvar, ehuru honom dertill lemnats rädrum, af poliskammaren blifvit dömd till 2 års allmänt arbete, med hvilket utslag Strömberg förklarat sig nöjd, hvadan han nu får hålla till godo med helt annat logement än sådane som han förut tillnarrat sig å inoch utländska hoteller. — n F