— ——— — Han kan ej ha någonting emot att jag bjuder er ett glas slodgadt vin, återtog den alskansvarde Sparkins med någon förvåning. — År detta allt? sade den bedragna Teresa för sig sjelf. IIilket sjesk för ingenting! — Det skulle skänka mig ett stort nöje, sir, att se er till middag på Oak Logde, Camberwell, nästa Söndag klockan fem, om ni ej redan mottagit någon angenämare bjudning, Sade mr Malderton, mot slutet af aftonen, när han och hans söner stodo inbegripna i samtal med mr Horatio Sparkins. — Horatio bugade sig, och antog den smickrande inbjudningen. — Jag måste bekänna, fortfor den manövrerande fadren, under det han räckte snusdosan åt sin nya bekantskap, att jag ej finner halften så mycket behag i dessa assemblker, som i beqvämligheten — jag hade så när sagt lyxen — på Oak Lodge: de äga ej något fängslande behag för en äldre man. — Och när allt kommer omkring, min herre, hvad är menniskan? sade den metalysiske Sparkins — jag sade, hvad är menniskan? — Ack! ganska sannt, sade mr Malderton, ganska sannt.