langden, och de osördelaktiga följderna af ett slikt förfarande skola delvis redan hafva visat sig i de senaste drabbningarne, der de druckna ryska soldaterna. sedan kolonnerna en gång bara blifvit sprängda, voro alldeles ohjelpliza. I ett bref till Momtcur de la flotte berättar en bland de i belägringen deltagande franska sjömän, att d. 24 införts i lägret 2:ne öfverlöpare, som voro äkta sullblodsryssar. Den ene kom från staden och fortaljde att der herrskade hunger och törst och att många menniskor dogo af en sjukdom, af hvars beskrifning det är svårt att afgöra om det är koleran eller pesten. Den andra kom från Mentschikosss läger. Afven der var stor hunger och gräsligt elände. Förstärkningar intrasla visserligen, men utan kläder och föda. Eländet hade nått en sådan höjd, att många Ryssar skulle gå öfver till Fransmännen, hvilka anses för medlidsamma och tros simma i öfverflöd; men Mentschikoff har omgifvit sitt läger med en linie af Kosacker och låter skjuta alla ertappade rymmare. Detta oaktadt går ingen dag förbi, utan ankomsten af ryska öfverlöpare. Handlingarne i processen med den ryska major, hvilken af en engelsk krigsrätt blifvit dömd att hängas och nu äfven verkligen skall hafva undergått detta vällörtjenta öde, emedan han i slaget vid Inkerman mördade och lät mörda sårade fiender, halva skickats till Mentschikoff med den begäran att han i mensklighetens intresse och för sin egen äras skull, måtte äfven underteckna denna rättvisa dom. M. skall dock hafva afböjt denna begäran med den anmärkning, att han strängt förbjudit sådana grymheter, men att det blott tillkommer hans egna krigsratter att döma den brottslige. Det sortaljes, att grekiska presterskapet förkunnar för de kristne invånarne på Krim, att de allierades här ännu ej blifvit förstörd, emedan czaren förbjudit det, för att lemna de syndarne tid till ånger!