Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 december 1854, sida 2

hemlighet höll hon likväl med sin lilla slicka. Min halfbror gick med bref från den ena till den andra och då ingen såg det smög sig modren bort till Hvolgaard för att hälsa på sin dotter och se hur lycklig hon var — men det fick mannen aldrig veta. Marquardts drag röjde den djupaste osverraskning. — Du misstar dig, svarade han lugnt; det har fru Trane aldrig gjort. Man har berättat dig en osanning. — Man har berättat så mycket, svarade bonden, åh ja, men jag misstar mig ändå icke. Med mina egna ögon har jag sett mor och dotter gå arm i arm genom allåerna i Hvolgaards trädgård. De togo väl tio gånger afsked af hvarandra och greto båda, och då gamla frun gick, föll den unga på knä för henne och tiggde och bad henne så innerligt att dröja ännu litet, men Mikkel han stod bredvid och torkade sina ögon och kysste fruns hand. Så utbredde modren sina händer öfver dem och lutade sig ned till dem samt hviskade något. — Det såg jag en afton, då ingen trodde mig vara i närheten, och detsamma såg jag åter en morgonstund. Ni kan nu tro hvad ni vill. — När var det? frågade Marquardt. — Första gången var det vid midsommarstiden, då kriget utbröt.