Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 december 1854, sida 2

6:te Kapitlet. Målet. Då Marquardt blef ensam, vandrade han länge framåt, dyster och grubblande. Emellertid afspeglades hans tankar i det vexlande uttrycket uti hans ansigte. — Jag vill gå direkte till Hvolgaard, mumlade han slutligen, och taga Ingeborg med mig hem; jag vill följa min pligt så som äran, icke som mitt hjerta bjuder. Vi skola sälja Mindstrup; sedan detta är gjordt, draga vi bort från trakten, hon och jag; det måste finnas ett gömställe, der vi kunna lefva obemärkta, der vi kunna dö, utan att man hånar den fattige och förnedrade adelsmannen. Med dessa ord kastade han sin blick upp mot himlen, liksom förebrådde han Gud att den hjelp uteblef, på hvilken han väntat och hoppats så länge. Men det gilves en hjelp ofvanifrån, ett mål för hvarje ärlig och redlig I strid. Marquardt skulle upplesva den dag, då han erkände detta. I närheten af Hvolgaard röjde allt den rike egaren. Vägarne voro bättre vårdade, byggningarne vackra och snygga. En stor och skuggrik trädgård omgaf stället på tvenne sidor. Det hade blifvit afton innan Marquardt framkom dit.