Styckegods. Mottanäing afen vänlig mbjudning. Uti ett år 1852 i London utkommet arbete af en kapten Spencer, kalladt: ,,Resor i Ryssland och Turkiet, berattar lörsattaren bland annat, att han blifvit före ställd för kejsar Nikolaus, under det denne vistades på furst Woronzolls slott i närheten af Baktschiserai. Han yttrade sig särdeles gynnsamt om England och engelsmånnen, heter det uti detta Spencers arbete, ,Och hoppades, att vi skulle vid vår återkomst till hemmet berätta för våra landsmän, huru mycket der finnes att se och huru herrligt det är att resa på Krim, på det att engelsmännen äfven måtte under si na sommarresor i massa besöka detta visserligen allägsna, men dock så utmärkt behagliga landskap. Vi kunna sannerligen icke låta bli att småle, nar vi betänka, huru oangenämt för kejsaren denna af honom uttalade önskan nu gått i fullbordan. Indjudningen har blifvit mottagen; engelsmännen hafva hörsammat kallelsen och verkligen i massa infunnit sig, och alla från Krim anlända bref stämma öfverens derutinnan, att i det landet , verkligen mycket är att åse, likasom der är rätt herr igt att resa. Svarta Erun. Moan läser i en tysk tidning följande bref, dateradt Ashaslenburg den 27 sistl. OStober: Drottning Therese af Bayern dog, som redan är bekant, af kolera i Mänchen den 26 Oktober. Jag skyndar att meddela era läsare följande, hogtidligen intressanta detaljer, för hvilkas fulikomliga sanning jag kan tryggt ansvara. Den 6 Oktober, mellan 8 och 9 på aftonen, sutto två prinsar af kongl. Bayerska familjen och drucke te i ett rum i palatset Achaslenburg. Genom en slygeldörr sammanhänger detta rum med ett annat derbredvid, och en tapetdörr leder till ett förmak, som vanligtvis är upptaget af domestikerna. Plötsligt öppnades den sistnämnda dörren, och ett fruntimmer, höljdt i en svart slöja, inträdde och gjorde en sakta bugning för de höga personerna. En af prinsarne frågade damen, ej litet förvånad, om hon var iubjuden på te, och pekade pä flygeldörren, som ledde in till t6rummet (der drottningen och hoffruntimren voro församlade, lät han henne förstå att bon skulle gå dit in. Intet Svar; damen försvann åter genom den lilla tapetdörren. Båda de höga prinsarne voro högst bestorta öfver denna underbara syn och dess hemlighetsfulla sörsvinnande. En af dem skyndade genast ut i förmaket, för att skaffa sig underrättelser om den hemlighetssulla skepnaden. Ingen hade sett henne, hvarken när hon kom eller gick, med undantag af Asvat, drottning Thcresees lifnusar, som hade mött henne. För osrigt kunde intet spår upptäckas. Begge de höga herrarne berättade hvad som hade förefallit, och det kom snart äfven till drottn. Tnhereses öron, som deraf blef så upprörd att hon ej för gråt fick någ gon sömn i sgo