AA —t——— Hos red. af II. T. har plats blifvit begärd för följande uppsats, författad af en bland vårt lands ädlaste pennor och fluten ur ett varmt och rikt hjerta. — ,Den blinda är ett fruntimmer, som under flera år troget vårdat och uppehållit sina gamla, sjuka och fattiga föräldrar till deras död. Nu vårdar hon en sjuklig bror. Arbete har så anlitat hennes ögon, atthon nu är halsblind. Den ifrågavarande uppsatsen är följande: EPen blindas lampa. Den blindas lampa har slocknat; oljan var slut. Hon har intet mer som på jorden lyser hennes natt. Hvad betyder väl för den blinda lampans ljus? Lampans ljus — och de veta det nog, som nu glädja sig deraf under mörka vinteraftnar — lampans ljus är ett eget, mildt, vänligt ljus, som sprider sig öfver alla de närmaste tingen; som lyser den lilla verlden omkring oss under det skymning råder utomkring. Det ger ett fridfullt tycke åt rummet, åt sinnet äfvenså (då ej svarta-hafs stormar uppröra det) och gör ofta vinterqvällen till dagens behagligaste stund. Mången känner det så nu i vårt goda land, der han vid sin lampas fredliga sken ifrigt läser tidningen om Sebastopols belägring, eller ser dess vänliga ljus lysa på kära ansigten (som dervid synas skönare) i familjens stilla krets, eller på bladen af den bok, ur hvilken han i sin enslighet suger näring för sin själ. Den blindas lampa, den som upplyser hennes mörka verld, är ändå något mer än din lampa, vänlige läsare; den är för henne dagligt bröd, eld för de stelnande Jemmarne, litet trefnad, litet glädje i hemmet vid aftonbrasan, eller vid den tarfliga måltiden med den giktbundne broder, som hon vårdar, och vårdar väl, ty hennes ögon ha ljus nog att vägleda henne i rummet, i några hvardagliga sysslor, att se lampans sken, ehuru ej nog att tillåta henne att dervid — lika litet som vid sjelfva solens sken — genom arbete förtjena sitt bröd. Derför blef brödet slut och lampan släckt. Det är nu mycket, mycket mörkt för den blinda. Julen, ljusets adventstid tillstundar. Goda Menniskor, som fröjden eder af klara ögon, af edra lampors sken i varma hem och kunnen se alla dem som deruppe i den stora rotundan tändas och tindra hyar natt, lyckliga Menniskor, tänken på den blinda, och tänden hennes lampa ånyo. J hafven ofta gifvit; gifven ännu en gång ljus ät den blinda, denna Julafton, kanske för henne den sista. I den ljusa verld, der de blinde se och de döfve höra skola hennes tacksamt strålande blickar lysa för Er! Hennes närvarande sorgliga belägenhet intygas af hrr pastorer Rydberg och Anjou i Upsala, och för de gåfvor, som kunna sändas henne, ha hrr Samson och Wallin i Storkyrkobrinken godhetsfullt åtagit sig att redogöra, då de sändas dit under adress till den blinda systern.