— Ja Mikkel Skov, honom känner ni väl? Hans far var blott rätt och slätt en simpel borgare och bodde nere i Leerbick, innan kriget kom på, men Mikkel han ville högre upp. Han lärde att sakta och skjuta till måls, som den bäste junker. Låt bli de der infallen, min käre Mikkel, sade gubben ofta till honom, den som vill klifva högt kan falla djupt, såsom ett gammalt ordspråk säger, men Mikkel gick sin gång. Han har också artat sig väl, det får man säga, fastän han icke så mycket sökt framgång för sin egen skuld, som för den förnäma jungfrus, med hvilken han gilte sig. — Om henne måste ni väl hört talas, eftersom ni bor i trakten. nav mr