En UmUIUDägare. Berättelse af Carit Kilar. Öfversdllning från Danskan. (Forts. fr. N:o 294.) Det går öfver, om vi låta honom sätta sig litet ner på bänken. Han förde Marquardt bort till fönstret och lät honom taga plats i ett hörn af rummet. — Den gamle mannen fann sig tigande i allt. Denna tystnad och strid fortfor i några minuter, medan en krets af nyfikne samlade sig omkring honom; derpå höjde han sitt bleka ansigte, reste sig matt och darrande, samt utbrast: — Mästaren har rätt, mine herrar! Det fattas mig intet, det är blott värmen härinne som bekommer mig illa; tillåten mig gå ut, det går nog öfver. Han lemnade boden och gick melan den rad soldaterna öppnade för honom, skyddad af den synbara smärta, som han sorgafves sökte dölja. — Den är således borta! hviskade han då