Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 december 1854, sida 2

————— som bedress af soldaterna med öl och matvaror. Utanför guldsmedens hus var stor trangsel. Marquardt såg en stång sastspikad öfver dörren, och vid stångens öfversta ände vore fastbundne en ölkanna och en bägare. Den bäste guldsmeden i staden, såsom mannen sjelf kallat sig, hade ombytt handtverk och blifvit värdshusvärd. Fönstren stodo öppna, skratt, sånger och högljudda samtal genljödo från rummet. Angsligt sökte Marquardt bana sig väg genom svärmen, för att uppnå dörren. Guldsmeden stod innanför disken med ett stort förkläde och uppvikta ärmar. Då han varseblef Marquardt, smålog han, nickade och gaf honom tecken att närma sig, i det han öppnade klaffen på disken. — Välkommen, nådig herre! utbrast han leende; denna gång igenkänner jag er utan att ni behöfver nämna ert namn. Var så god och smaka på mitt öl, syperb Brunsviger mumma, ni får det ingenstades bättre; denna mugg skall ni tömma för gammal vänskaps och bekantskaps skuld. Med dessa ord sköt han ett fylldt krus fram till adelsmannen. — Det är ej af detta skäl jag kommer, svaadelsmannen; jag har ett ärende till er, HI