Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 december 1854, sida 1

stallen, som kök och kallare nära nog redan voro toma då inqvarteringen inryckte. Marquardt Tranes gästfrihet kom snart i dåligt rykte hos Svenskarne. De lemnade hans gård för att begifva sig till Tirsbek och Engelsholm, så att Mindstrup stod lika öde och ensamt som förr. Marquardt sysselsatte sig med sitt vanliga trädgårdsarbete. Ingen störde honom, och ingen infann sig vid hans tarsliga middagsmåltid. Från Erland emottogo de under denna tid blott sällan underrättelser; han lefde, det visste man, men hvarje förbindelse emellan Jylland och Sje!land var spärrad för invånarne. Marquardt hade redan straxt efter sin återkomst från Horsens anförtrodt Ingeborg hur det gått med bägaren; det talades sedermera blott sällan derom, emellertid förgick ingen enda middag utan att Marquardt kastade en sorgsen blick på den plats, der bägaren stått. Det gick med hans plats som med dotterns: begge de tomma ställena påminte om lyckliga dagar, om en förfluten tid, som gjorde den nuvarande tysta och djupa enformigheten dubbelt sorglig. Det var dessutom osäkert, huruvida ej Marquardt, såsom sakerna stodo, skulle hafva föredragit att se bägarens plats fylld framför Annas. Anda sedan aftonen i Horsens hade han sysselsatt sig med hoppet att återfå