Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 december 1854, sida 1

———2255717 — han då att använda för att igenlösa sin hägare. — Jag måste göra det, Ingeborg! sade han en gång då saken öfvervagdes den emellan. — Jag måste hafva denne bägare tillbaka. Saknaden plågar mig både nätter och dagar. Genom att sälja den begick jag ett rån mot min familj; det är ett äreminne, som blifvit mig anförtrodt, utan att någon rättighet medföljde att röfva det från mina efterkommande. — Jag ville också högst ogerna mista den y3ttrade Ingeborg. — Vi skola nog få den tillbaka, svarade den gamle adelsmannen med strålande blick; var utan fruktan, och höj ditt hufvud, min älskade! Jag går till Horsens, och denna gång skall vägen bli mig lättare än sist; jag köper tillbaka bägaren af guldsmeden, han kan ej hafva sålt den ännu, af brist på köpare, fienden kan ej heller ha beröfvat honom den; en sådan skatt utsätter man ej för hans blick. Den hårda tiden lärer äfven hafva gjort guldsmeden mera böjd för att sälja den igen. Vi hafva förlorat så mycket, vi båda, fortfor han och lade sin hand smekande på hennes hufvud, saknat så mycket — detta sista skola vi få behålla. Nlarquardt var så logisk i sina slutsatser, så