Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 december 1854, sida 1

den dyrbara klenoden. Under all den störning och de vexlingar, hvilka kriget medförde, väcktes denna tanke hos honom och utbildade sig omsider till en bestämd plan. Han hade icke varit i Horsens sedan han sålde bägaren. Kriget följde så hastigt derpå och hämmade till den grad all rörelse, att guldsmeden knappast kunde hafva funnit en köpare, så mycket mindre som adeln, hans förnämsta kunder, vid ryktet om Carl Gustafs ankomst till största delen lemnade sina gods och flydde till Köpenhamn. Marquardts plan gynnades dessutom af följande omständighet: En af fru Ingeborgs slagtingar hade, några år innan dessa händelser föreföllo, efterlemnat henne ett litet arf, hvaraf han årligen skulle åtnjuta räntorna. Hur ringa än detta belopp var, utgjorde det dock för Marquardt en väsendtlig hjelp i hans olyckliga ställning, och hade hittills varit användt för att betäcka rän torna för ett lån han gjort hos en köpman i närheten af Veile. Vid krigets utbrott hade köpmannen och hans familj rest bort. Straxt derpå inträffade den vanliga betalningstiden. Marquardt hade penningarne liggande; köpmannen insann sig ej. Ingen kunde lemna någon upplysning om hvarthän han begilvit sig. Året derpå, den följande terminen, gick det på samma sätt. Dessa penningar beslöt ss a