ithTtTCsSt Ul VätrIII. hättegängsoch Polissaker. Uti konditor Rubenssons restaurationslägenhet i Bloms lokal skedde en lika osörskamd som djerf stöld den 28 sistl. November på aftonen, då tvenne öfverrockar, tillhörige sabr. L. Buchholtz och privatläraren H. J. Peters, borttogos från samma rum, der nämnde herrar jemte några bekanta befunno sig. Efter erhållna upplysningar, har det sedermera lyckats den nitiske polis-öfverkonstapeln numera t. s. kommissarien Göthe att icke allenast få tjufvarne fast, ntan äfven tillrättaskaffa de stulna klädespersedlarne, dervid till på köpet en tredje, gymnastikläraren Bramstedt tillhörig öfverrock, som för en månad sedan bortkom uti klubben Enighe tens lokal, återfanns. För dessa hedrande bedrifter äro nu häktade bröderne Johan Adolf och Carl Fredrik Carlsson, den törre sadelmakare, den senare cigarrarbetare, samt sadelmakaren C. A. Molander, hvilka samtlige varit boende bos bröderne Carlssons föräldrar uti huset n:o 105 i 12:te roten på Brantedahla Då ransakning härutinnan förekom sistl. Måndag inför poliskam., dertill nrr Buchholtz, Peters och Bramstedt jemte några andra personer på kallelse sig infunnit, samt Molander och bröderne Carlsson äfvenledes voro tillstädes, förmälte kommissarien Göthe, att då han förliden Lördag på förmiddagen träffat Johan på ett ställe här i staden, hade Göthe, som kände Johans delaktighet i rockstölden, tagit honom med sig i polisvakten. Men på fråga förnekade han all kännedom om tillgreppet, hvarpå Göthe begaf sig ut till Molanders och bröderne Carlssons gemensamma bostad, der visitation anställdes, hvarvid anträslades bade Bramstedts och Buchholtz rockar, den ene hängande i boningsrummet, den andre liggande bakom huset. Carl Fr. Carlsson, som var närvarande, påstod att Bramstedts rock skulle tillhöra brodren, hvilken köpt densamma för en månad sedan. Buchholtz rock deremot uppgaf Carl Fredrik att ha inkommit i huset genom Molander, som för tillfället icke var tillstädes; men på eftermiddagen då Molander hemkommit, och Göthe åter infunnit sig, hade Molander förnekat Carl Fredriks uppgift, sägande sig icke äga ringaste kännedom om stölden eller berörde rock. På fråga hvarthän den bruna rock tagit vägen, som Molander haft på sig för aåtta dagar sedan, hade Molander uppgifvit att han pantsatt densamma för 6 rdr 12 sk. hos förre bordellvärden Hesekiel Eriksson, boende vid Kyrktrappan. Vid efterfrågan hos Eriksson upplyste denne äter att rocken samma morgon blifvit utlöst för 3 rdr af vagnmakaremästaren A. F. Sandholm, som vid påfordran genast framlemnade roc kan till Göthe, med den förklaring att han, som misstänkt förhållandet, ämnat anmäla detsamma i polisen, men under dagens lopp icke naft tid dertill. Detta var hr Peters öfverrock, som således redan kommit i tredje mans hand. Kommissarien Flygare upplyste derefter, att Johan Carlsson för några år sedan tillgripit ett fickur från en gosse under badning vid simskolan, men hvarför åtal icke kunnat anställas, enär Johan afvikit från orten. Af de tilltalade hördes först Johan Adolf Carlsson, som uppgaf sig ha köpt Bramstedts rock af en okänd kringresande gesäll för 20 rdr. Någon annan förklaring hade han icke att afgifva, ej eller visste han något om de båda andra rockarne. Dernäst förekom Molander, som sade sig ha åtkommit Petersrock på det sätt, att han en dag täffat Carl Fredrik på gatan jemte en annan person, som uppgafs vara guldarbetare, då Molander blef bjuden af dem att dricka ett glas uti en vinkällare vid f. d. gamle port. Härunder hade Carl Fredrik tillfrågat Molander om han ville köpa en rock, som guldarbetaren hade på sig under kappan, hvarför begärdes 20 rdr. Molander hade då bjudit 13 rdr, hvilket antogs, hvarvid 9 rdr 12 sk. betaltes kontant. Några dagar derefter hade rocken blifvit pantsatt hos Eriksson, på sätt förut är nämndt. Bramstedts rock hade han sett Johan Carlsson inneha en längre tid, men huru han fått densamma, derom visste han ingenting. Tilläggande Molander, på fråga, att han väl atskilliga gånger besökt Rubensons restauration, men icke den 28 November. Han kände således icke det minsta om stölden. Sedermera hördes Carl Fredri. Carlsson, till en början en spotsk och katig herre, ehuru modet snart föll. Han uppdukade en lång historia, hvarmed han ville visa sig vara helt och hållet oskyldig i stölden, ehuru han efter all sannolikhet är sjelfva hufvudpersonen i tjuskomplotten. Så berättade han, att en afton för tre veckor sedan hade Molander hemkommit och påhaft icke mindre än trenne rockar. Då Carl Fredrik undrat häröfver hade Molander tackat Gud för det han slutligen mäktat igenlösa sina kläder, som så länge varit utestående. Således skulle efter Carl Fredriks formenande M. varit den som innehaft Buchholtz och Petersrockar, med hvilka Carl dessutom icke tagit någon befattning. Sägande Carl Fredrik liksom Molander, att han väl varit uti hr Rubensons restauration, både före och efter den 28 November, men bestämdt icke besökt densamma ifrågavarande dag. Huru föga trovärdiga hans uppgifter äro, finner man af följande upplysningar. Hustru Fredrika Andersson, boende i samma hus som bröderne Carlsson, berättade, att under det polisen anställt visitation å vinden, hade hon sett Carl Fredrik Carlsson komma utspringande från förstugan med en blå rock på armen och taga vägen bakom huset. Straxt derefter kom han tillbaka, men utan rocken, hvadan hon gick ut för att efterse densamma, då hon påträffade rocken liggande bakom huset, hvarom anmälan skedde hos på stället varande polis, som tog