dan jag satt der, stod arbetet stilla. Folket uträttade intet på verkstaden. Så dog hon slutligen, den stackars varelsen, och esterlemhade mig en oerhörd skuld och ett näste fullt af barnungar; dem fick jag då från halsen genom att skicka dem omkring till slägten, men — Er har det förmodligen ej gått synnerligt från skulden måste jag reda mig bäst jag kunde. Det är allt som blef öfver af min fröjd. nådig herre, elter hvad jag kan förVi ha hvar och en fått vårt kors att