dessa dågar THHAL ULI och olet oy80 art land, som varit hemsåtet för gamla svenka dygder och för den allvarliga gudsfruktan, om i allmänhet utmärker nordbon; vi mena )alarne. De slesta af våra läsare hafva hört talas om åäsarne i Orsa. Vi hafva tid efter annan hört mtalas huru ett större eller mindre antal af lessa läsare varit ådömda dryga böter för det le hållit s. k. olollig gudstjenst — det kan således finnas gudstjenster, om ock än så allvarliga, som äro olofliga! — Vi känna huru penningar blifvit samlade, äfven från utlandet, för alt betala dessa böter, men huru detta o aktadt fängelserna i Fahlun varit uppfyllda af läsare, som der undergått vattenoch brödstrafal fet. Nu hade man trott, att till följd af de allvarliga protester, som ingått emot en sådan bebandling af fromma bekannare utal en protestantisk tro, dels straffen skulle mildras, dels en lagstiftning i friare anda befria saderneslandet från den sorgliga rygtbarheten, att vara det enda protestantiska land på jorden, der andaktsfulla gudstjenster äro förklarade olofliga. Men i st. f. att gå in på denna friare bana, har man gått in på en motsatt, i det man ej blott låtit konventikelförbudet qvarstå, utan ock stiftat en ny Jag, med ännu strängare straffbestämmelser i afseende å nådemedlens sörvaltande, icke af orena, utan af oinvigda händer. För att rätt bedömma halten af detta lagstadgande bör man inhemta följande underrättelser om Orsalasarne, mot hvilka lagstadgandet i första rummet är rigtadt, utur tidningen Väktaren. Redan längre tid tillbaka har åtal varit anhängigjordt dels emot Dordlosva Erik Ersson d. y., för det han, såsom antagen själasörjare för den från kyrkan sig söndrande församlingen, under loppet af 1852 utdelat nattvarden, döpt ett barn, bekräftat nöddop å ett annat barn, samt kyrktagit barnaqvinnor; dels emot Näs Per Persson och Maser Anders Persson, hvilka till Dordlofva Erik Ersson utdelat nattvarden, emot bemalde Anders Persson dessutom för det han vid husförhör i Hansjö öfre by medelst otillbörliga yttranden gjort förargelse, samt dels slutligen emot nyssnämnde Per persson och Anders Persson samt 13 andra personer, för det de af Erik Ersson emottagit nattvarden. — Sedan häradsrätten, bland anGuds ord och sakramenten, men Svea hofrätt, genom utslag den 13 April 1853, frikänt dem från detta brott, derför att hofrätten funnit det ådagalagdt, att de anklagade åtnjutit nattvarden under den allvarligaste sinnesstämning, hvilket omöjligt kunde rubriceras såsom gäckeri —; så har Kongl. Maj:t i utslag den 21 sistl. Mars fastställt häradsrättens beslut, dock så att, i anledning af inkomne nådeansökningar från alla de tilltalade, K. M. beviljat de flesta den nåd, att de, som af häradsräkten blifvit dömde till böter af 16 rdr 32 sk. bko, eller vid bristande tillgång 14 dagars fängelse vid vatten och II I I I k bröd, finge i sistnämnde händelse undergå endast 6 dagars fängelse vid vatten och bröd; men Dordlofva Erik Ersson, Näs Per Persson och Maser Anders Persson hafva icke blifvit förunnade någon nåd; i följd hvaraf de 2:ne förstnämnde skola böta hvardera 16 rdr 32 sk., seller undergå 14 dagars sängelse vid vatten och bröd, samt Anders Persson böta 25 rdr, eller undergå 19 dagars fängelse vid vatten och bröd. Väktaren har mottagit den underrättelsen, att de sakfällde vid denna tid å Fahlu länshäkte undergå straffet, hvilket ganska säkert utöfvas i all dess stränghet, då de straffade äro alltför samvetsömma, för att, om de ock hade tillfälle dertill, på oloflig väg söka bereda sig någon lindring. Huru äro de nu beskaffade dessa förbrytare, hvilka man pålagt en så svår bestrallning! Följande till -Vaktaren-insanda uppsats, hvilken red. säger vara skrifven af en fullt trovärdig person, lemnar ett märkligt svar på denna fråga. Det är troligen för mänga bekant, att flera af de s. nat, dömt de tilltalade såsom för gäckeri med I me