En Muldbägare. Berättelse af Carit hbilar. (fversitlnina från Danskan. (Forts. fr. N:o 292.) — Jo, nu igenkänner jag er, nådig herre, och förstår ej hvar jag nysshade mina tankar och ögon. — Minnes ni hvad ni yttrade åtta dagar derpå, då ni lemnade oss Våra ringar? frågade Marquardt. — Nej, det gör jag minsann icke. — Gilve Gud, sade ni, att det nådiga herr skapet må bli så lyckligt Som jag och min lilla flicka! — Ack ja, svarade guldsmeden med en ryckning på axlarne, sådantder säger man i sin ungdom; efteråt får man bättre förstånd. Min lycka höll sig icke långe. Mor hon blef förgjord af en gammal trollpacka inne från Bjerge härad och fick lungsot. Så kom sorgen. Hvarenda dag måste jag sitta och hänga öfver hennes säng med hennes hand i min, ty så snart jag gick började hon gråta. Me