ten och brod, d. a. hn085LA K!0ÖpUK!. Utrikes RNyäireter. De i dag inträffade postunderrattelser innehålla ingenting särdeles märkligt. Tidningarne sysselsätta sig fortfarande mycket med trippelalliansen. Men då det väntade publicerandet af densamma i Monitören uteblifvit, måste vi nu afvakta de närmare underrättelserna om adressdebatterna i engelska underhuset, för att inhemta hvad lord John Russel egentligen yttrat om dess innehåll. Telegrafdepeschen i går gifver imellertid vid handen, att denna allians icke är definitif, utan blott bildar en öfvergång till Österrikes sullständiga anslutning till vestmakterna, hvilken inträder för det fall att Ryssland förkastar de 4 punkterna. Öfver Marseille har man underrättelser från Konstantinopel af d. 30 Nov. och från Krim af d. 28 samma månad. Sistnämnde dag utgjorde antalet af de förstärkningar, som de allierade erhållit, cirka 20,000 man. Ytterligare förstärkningar väntades dagligen och nästan hvarje dag asgingo äfven trupper från franska och engelska hamnarne till Orienten. Afven från Varna och Konstantinopel afsändes trupper till Krim. Något misstag synes dock ligga till grund för den nyligen meddelade notisen att Omer Pascha sjelf med större delen af sin arme skulle afgå till Krim. Anledningen till detta rykte torde vara att söka i den omständigheten, att de turkiska trupperna på Krim, som hittills varit fördelade på franska och engelska armterna, hädanefter skola bilda en egen haraldelning under befäl äf Osman Pascha, hvars namn förvexlats med Omer Paschas. Vidare meddela dessa underrättelser, att Ryssarne, som syntes lida mycket af den oblida väderleken, emot hvilken de saknade skydd, delat sin styrka. Mentschikoff stod norr om Sebastopol och Gortschakolf vid Simseropol. Svårigheterna vid härens proviantering torde hafva föranledt denna delning af ryska styrkan. llertigen af Cambridge hade, mycket lidande, d. 28 Nov. inträffat i Konstantinopel, och general Sir de Lacy Evans var stadd på återresa till England. Äfven sörmala dessa underrättelser, att en liten aslar ägt rum d. 23 Nov., den första och enda efter slaget vid Inkerman och hvilken haft till resultat, att Engelsmännen, efter att hafva bemäktigat sig en af Ryssarne besatt position på en höjd nära Sebastopol, förnaglat åtskilliga kanoner. Vär anmärkning står dock fast, att då denna affår blifvit med tystnad förbigången i franska och ryska rapporter af senare datum, kan den icke på grund af dessa enskilta underråttelser anses för till syllest bestyrkt. De engelska rapporterna måste dock äfven inväntas, innan man kan bestämdt ingå på att berättelsen om denna affär är uppdiktad. Ofvan meddelade underrättelser gifva för öfrigt vid handen att en förändring inträdt i ställningen vid Sebastopol. De allierade beredde sig, att, efter ankomsten af betydliga förstärkningar, öfvergifva den afvaktande ställning, som de intagit efter slaget vid Inkerman och åter gå anfallsvis till väga, så väl emot fästningen, emot hvilken de säges åter hafva öppnat en mera lislig eld och som de med sina löpgrafvar skola hafva närmat sig på 300 fots afstånd, som emot den ryska arme, som håller öppna fältet. Om ock icke, som det förutsäges i berörde underrättelser, någon batalj ägt rum d. 2 dennes, så är det likväl sannolikt, att-de allierade ämna försöka något afgörande före årets slut, på det att Sebastopols-frågan faktiskt må blifva löst före tillandalöpandet af den frist, som skall vara faststäld i traktaten af d. 2 December för erhållandet af ett desinitist svar från czaren, om han vill obetingadt antaga de 4 punkterna, såsom de blifvit tolkade i bemälte traktat,