sten och hjelpte ett ungt sruntimmer ned srån sin, derpå intrådde de i boden. Derinne stod en man med en ung slicka vid handen. — Gudsfred och god aston, mästare! sade adelsmannen; jag kommer för att beställa trolofningsringar hos er till mig och min brud. — Välkomme , nådig herre! svarade mästaren. Ringarne kan jag göra åt er. —Ni måste skynda er något dermed, sade adelsmannen, om åtta dagar går jag i kriget i fremmande land. — Och om jag skulle arbeta nätter och dagar på dem, så skola de blifva färdiga till den tiden, svarade guldsmeden, eftersom ni, nådig herre, är den förste som bringar handel i min bod. I afton har jag gift mig med denna lila flicka. — Ack ja! svarade guldsmeden med en suck, nu kommer jag så väl ihåg det; jag satte ett M och ett T i den ena ringen och ett I och ett R i den andra. — Det betyder Marquardt Trane och Ingeborg Rosenkrantz, svarade den gamle adelsmannen; mitt och min trolofvades namn,