Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 december 1854, sida 2

aldrig satt foten utanför sina dörrar, då jag deremot rest på professionen i elsva år genom hela Tyskland, Italien, Ryssland och Polen samt haft med både kejsare och påfyven att göra. Denna förklaring afgafs medan mannen pröf: vade bägaren på proberstenen. — Det är god vara, det här, yttrade han efter en långvarig besigtning, också rätt bra arbetadt, men jag törs icke köpslå om en bägare, hvarpå konungens märke är stämpladt, utan att jag har en känd och vederhäftig man framför mig. — År jag då ingen vederhäftig man? frågade Marquardt med en röst, som darrade under alla de förödmjukelser han lidit. — Jag känner er ej. — Se riktigt på mitt ansigte; ni måste erinra er dess drag. — Jag känner er ej, upprepade guldsmeden. — Jag skall berätta er en historia, sade Marquardt; då ni hört den, skall ni igenkänna mig. En aftonstund, för många år tillbaka, kom en adelsman med sitt följe ridande denna gata uppföre och stannade utanför er bod; borgarena sutto utanför tina dörrar, klockorna ringde till bön från den gamla kyrkan. Det var en pingstaston. Adelsmannen steg af hä