Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 december 1854, sida 1

hemmagjorda kladningen, som då Anna lemnade Mindstrup. En påfallande motsats till denna fattigdom bildade en stor ciselerad guldbägare, som stod framför Marquardts plats. Det var en gåfva, som påminte om en af de fordna konungarnes besök på Mindstrup, ett arf, som hörde till husets dyrbaraste minnen och snart sagdt det enda värdefulla föremål, vid hvilket man hittills ej kunnat skilja sig, hur stora frestelserna än varit. Straxt efter måltiden inkom Erland med en stor bukett, som han halft förlägen och hemligt sökte lemna åt Anna. Marquardt märkte det och utbrast, då han såg ett af dessa försök misslyckas: — Hur beter du dig, min son! Man lemnar ej på detta sätt blommor åt ett fruntimmer. Han tog buketten från Erland samt räckte den med behag och ett förekommande leende åt henne. — Det går med min son liksom det gått oss andra, sade han. Ni måste låta viljan galla för förmågan i den uppmärksamhet vi önska visa våra gäster. I Anna tog blommorna och kastade en tacksam blick på Erland.