Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 december 1854, sida 2

quardts allvarliga och stranga ansigte återhöll detta ögonblickliga utbrott af hennes känsla; hon förstod att hon måste fortsara som hittills att sörneka sin natur; det var en gäst Marquardt förde upp på Mindstrup. Dottern i dag var liksom dottern i går en främling vid moderns bröst. Anna fann sig således gäckad i det hopp på hvilket hon byggt så mycket; hennes tårfyllda ögon sökte bedjande och forskande efter en vänlig mine i de närvarandes anleten och mötte endast köld eller en tvungen och tyst återhållsamhet. Erland stod vid fönstret och betraktade sin vackra systers drägt; det var länge sedan man sett så mycken lyx utvecklas på Mindstrup. Plötsligt upphörde denna ohyggliga sinnesstämning. Dörren öppnades och den gamla trotjenarinnan inträdde. Då hon igenkände Anna, uppgaf hon ett anskri, slog sina händer tillsammans och ilade fram till henne. ls — Åh, herre Gud! utropade hon. År det ni, vår lilla vackra fröken! Hon tryckte Anna till sitt bröst och fortfor, under det tårarne rullade utför hennes bruna kinder: Ack hvad vi talat om er och hvad vi längtat efter er under denna långa tid, jag och nådig frun; men jag sade alltid, att vår Herre skulle vara så nådig och en gång sända er tillbaka till oss.