Article Image
Ånyo framträder ,Tjufpojken, hälsande sina vänner och gynnare samt förärande dem en ny laddning goda och utsökta ,varor. Det företer sig med Tjufpojken den egenheten, att han, ehuru han lydande naturens lag, med hvarje år blifver ett år äldre, likväl (utan skryt sagdt) allt fortfarande förstår att bibehålla sitt glada och muntra lynne. Han inbillar sig att detta skall förskaffa honom en lång och lyckosam lesnad samt att ban allt framgent må kunna förtjena namn af glad och toujour. Munterhet utan skoj fortfar att vara hans gyliene valspråk, och hans sträfvanden här i verlden kunna ej lämpligare betecknas än med skaldens ord: Han glad vill vara med de glada, Och säga ut ett menskligt ord; Ty det gör oskuld ingen skada, J blyga tärnor uti Nord! Det kommer an på hur det såges, Och äfven hvad det handlar om. ... Men om hvart ord på guldvigt väges, Så dör väl Svenskan småningom. 012494.

12 december 1854, sida 3

Thumbnail