ben slutade riksdagen och dess frukter. Den nu lyckligen slutade riksdagen har utarbetat slera förslag till sörbattringar i en hop samhällsfrågor, af hvilka, derest de erhålla regeringens stadsastelse, utan tvifvel de flesta skola bära för fåderneslandet välsignelserika frukter. Riksdagen har sålunda varit ej blott reformerande, utan ock reformerande i progressiv rigtning. Alt de, som anse detta system vara för Sverge af högsta behofvet påkalladt, sedan vi under nära 50 år varit ibland de mest stillastående länder i Europa, icke blott hvad för: bältringen af falska samhällsinstitutioner angår, utan ock i afseende å industriel utveckling, skulle helsa dessa reformer med glädje: att de med största tillfredsställelse skulle erfara åtminstone någon frukt af årslånga sträfvanden och framställningar i denna rigtning — var naturligt. Men att de personer, stånd och organer inom pressen, som städse motarbetat samhällsförbättringarne, som emot de klaraste skäl, ådagaläggande förbättringarnes nytta och nödvändighet, satt sitt envisa veto, nu icke blott prisa den afslutade riksdagen för det goda den uträttat, utan äfven tillegna sig sjelfva äran af af hvad som blifvit uträttadt — det kan icke annat än öfverraska. Denna öfverraskning skulle dock vändas i glädje, derest man kunde hoppas, alt den yttrade tillfredsställelsen vittnade om mera upplysta åsigter, i afseende å ännu återstående reformer — hvilka äro otaliga — men alla tecken antyda, att reformens vänner skola, rörande dessa, få samma motstånd att bekämpa, för att, sedan sakerna en gång blifvit genomdrifna, få höra motståndsmännen förklara, att de, ,utan att låta leda sig af andra, gått i spetsen för reformerna )Gå vi tillbaka till tiden mellan 1850—1851 års riksdag och den nu afslutade, så finna vi flera vigtiga frågor synnerligen bearbetade dels inom pressen, dels af särskilta samfund och menigheter. De hufvudsakligaste af dessa frågor voro: Bränvinsfrågan, tullfrågan, skatteförenklingsfrågan, postreformen, frågan om förbättrade kommunikationer, med särskildt afseende åjernvä garne. skolfrågan, karantänsfrågan, religionsfrihetsfrågan samt frågan om ett bättre ordnande af våra kreditförhållanden och bankväsen. Ålla dessa utomordentligt vigtiga frågor hafva af den liberala pressen blifvit behandlade med utförlighet och oförtröttad ifver, hvarigenom ock enskilta korporationer och menigheter blisvit uppväckte, att genom petitioner och andra sramställningar understödja pressens bemödanden, ehuru man väl må såga, att detta understöd varit vida mindre än det bordt vara. Utomdess hafva då och då förekommit till behandling frågorna om en förbättrad skogshusMan erinre sig grefve Yjliaenerants vwitrande på