Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 december 1854, sida 1

En aston sutto Marquardt och fru Ingeborg inne i salen. Solen gick ned bakom skogen, dess sista sken föll in genom de små gröna rutorna och kastade ett rödaktigt skimmer öfver de bleknade tapeterna och rummets tarsliga möbler. Marquardt satt vid ena fönstret och stirrade utåt skogen. Han var en högväxt, blek man med hvitt hår, infallna kinder och bred panna. Hans yttre bar prägeln af den verkan, som en länge fortsatt och fruktlös strid utöfvar på sinnet;