Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 december 1854, sida 2

detta något orediga tal tycks imelleriid vara den: Preussen önskar och hoppas att få vara i fred, men om så erfordras, skall det veta att med vapen i hand häåsda den ställning som tillkommer det i Europa. Dagens post. l dag på morgonen hafva vi bekommit fullständig utländsk post. Det vigtigaste af hvad den innehåller anse vi vara följande telegrafdepesch i danska tidningen Dagbladet: Hamburg d. 7 Dec. LIndey. belge innehåller en depesch från grefve Nesselrode af d. 6 Nov. till ryska ministern i Berlin hr von Budberg. Såsom basis för freden uppställes deri de 4 punkterna: gemensam garanti af de 5 stormakterna för Turkiets kristne undersåters religiösa och borgerliga rättigheter; de 5 makterna öfvertaga gemensamt protektoratet öfver Donaufurstendömena; traktaten at 1841 revideras och dess upphäfvande utlofvas, om sultanen dertill ger sitt samtycke; seglatsen på Donau frigisves. Ryssland har alltså antagit de 4 punkterna. Men är detta antagande ärligt menadt? Denna sråga tro vi oss tryggt kunna besvara med nej. Leder detta antagande till fred? Äfven denna fråga kan lika bestämdt besvaras med nej. Times har redan för flere dagar sedan berättat presist detsamma som denna depesch innehåller och dervid mycket riktigt tillagt, att Rysslands skenbara estergifvenhet ej har det ringaste att betyda, i det Ryssland derigenom blott skulle åsyfta att förhala en allians emellan Österrike och vestmakterna. Österrike har, såsom bekant, förpligtat sig att uppställa de 4 punkterna såsom grundval för fredsunderhandlingarne, och denna förpligtelse har senare erkänts af Preussen; men när nu Ryssland plötsligen medgisver, att dess förhållanden till Turkiet ordnas på den grundval, som efter långvariga underhandlingar antagits af de 4 stormakterna, skulle Österrike, Preussen och tyska förbundet få tillfälle att anknyta nya underhandlingar, hvarigenom den hittillsvarande ställningen, som lägger så stora hinder i vägen för vestmakternas operationer, fortfarande komme att bestå oförändrad. Huruvida Rysslands plan lyckas, kommer väsentligen an på innehållet af den emellan Österrike och vestmakterna afslutade traktat, om hvilken åsigterna äro högst delade. Under det EIndep. belge tror sig kunna försäkra, att Österrike förbehållit sig neutralitet till d. I nästk. Januari, säger Times, att traktaten först träder i kraft, om Ryssland icke gifver efter inom 3:ne månader. Deruti öfverensstämma imellertid temligen meningarne, att Rysslands eftergift skulla bestå deri, att det obetingadt, det vill säga, utan alla slags förbehåll antoge de 4 punkterna. Men kan grefve Nesselrodes depesch sägas innefatta ett dylikt obetingadt antagande? Ingalunda. Bemälte depesch är imellertid ännu icke bekant i sin helhet och vi vilja derför antaga, att eftergifvenheten från Rysslands sida är så fullständig, att den kan lemna Österrike ett måhända välkommit tillfälle att ännu längre förhala sitt deltagande i kriget. Hvad vill då följ den blifva häraf? Ar det troligt att det i så stor skala började kriget skulle plötsligen aflösas af freden, att vestmakterna skulle vara belåtna med ett resultat, hvarigenom tron på Rysslands allmakt skulle bestå oförsvagad och, hvad mera är, dess verkliga för Turkiets så vådliga öfvermakt ej detringaste rubbats ? Detta förekommer oss ingenting mindre än san nolikt. Vestmakterna hafva visserligen sagt sig vara villiga att sluta fred på grundval af de 4 punkterna; men dessa representera blott det minimum, hvarmed de under vissa af kri gets utgång beroende eventualiteter skulle åtnöja 518, medan det omvända är förhållandet måd hänseende till de tyska makterna, som icke velat förpligta sig till att fordra mera af Ryssland, och de 4 punkterna uppställdes derför från början endast på det att vestmakterna intill ett visst mått måtte försäkra sig om Tysklands moraliska och möjligen aktiva understöd. Det mål, som vestmakterna föresatt sig, är obestridligen långt större och kriget föres nu för att knäcka Rysslands öfvermakt och man bör derför kunna antaga, att England och Frankrike icke skola åtnöja sig med de betydelselösa inrymmelser som Nesselrodes not synes innefatta, så framt de icke skulle bafva kommit till den sorgliga öfvertygelsen, att ett krig emot Ryssland, fortsatt under de nuvarande vilkoren och under de tyska makternas neutralitet icke skulle leda till något resultat. Men, att döma af tonen i de engelska och franska heloch halsossiciella bladen, synes detta ingalunda vara förhållandet. Häremot tala äfven de storartade rustningarne, som pågå kraftigare än någonsin. Den osäkerhet, som Nesselrodes not är egnad att framkalla, här icka kunna räcka länga då engelska nar