Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 december 1854, sida 2

meddela sådant åt riksdagsmännen, för att genom dem komma till landets innebyggares kunskap, samt att man i en så vigtig sråga skulle låta den bästa källan flöda genom ett Söndagsblad till ett Aftonblad och derifrån till allmänheten, då likväl i regeringens meddelanden till ständerna ingenting härom förekommer. Besynnerligt vore dett — deri har Sv. Tidn. rätt, men det förekommer många besynnerligheter i våra dagar. Kanske kan det åfven någon gång vara en klok politik, hvarpå många fall i utlandet lemna bevis, att låta en underrättelse transpirera genom en organ, åt hvars ord man sedermera kan efter omständigheterna gifva dementi eller ej. Det var på denna grund, äfvensom till följd af de synnerligt väl turnerade ordstallningarne i Söndagsbladets artikel, som vi ansågo det besynnerliga dock ej vara omöjligt. fn liten efterskörd af Stockholmsnyheter återstår oss att i dag meddela: Riksdagsmannen Johannes Nilsson från Malmöhuslan har aslidit efter en långvarig sjukdom. Den aflidne var en aktad representant af sitt stånd såväl vid denna som vid den nästföregående riksdagen, efter hvars slut han al sina kommittenter belönades med en hedersskänk. Vid denna riksdag var Johannes Nilsson en bland de mest framstående kämparne för alla nyttiga reformer. Han ifrade varmt för lagen om qvinnans myndighetsblifvande, för tullsatsernas nedsättning, för skatteförenklingens genomdrifvande m. sl. vigtiga frågor. Öfver Bondeståndets förut bortgångne högt aktade ledamot, f. d. vice talmannen Nils Persson i Boda uttalade P. Sahlström, i plenum d. 7 November följande vackra saknadsord: Då en vacker sedvänja medgifver att ossentligen beklaga en trogen och högaktad väns bortgång, att uttrycka den allmännare saknaden af en ädel medborgare och värdig representant i detta stånd, må det tillåtas mig att med några svaga ord tolka hvad sannolikt vi alla, jemte många sosterlandets vänner, känna vid underrättelsen att allhärjaren, döden, bortryckt den af oss så allmänt värderade vännen, f. d. vice talmannen, riksdagsfullmäktigen Nils Persson i Boda från Södermanland. . De förluster, som vårt stånd under riksdagens lopp förut måst vidkännas genom bortgången af en och annan af dess mest aktade och erfarnare ledamöter, haf va väckt vår icke ringa saknad. Denna förnyas nu då åter från oss bortgått en man, som under loppet af 7 riksdagar varit oss en soresyn, ett mönster för riksdagsmannakallets rätta och värdiga utöfning, och blifver än lifligare, då vi erinra oss, att han ännu för få dagar sedan deltog i våra förhandlingar, otörtröttad af år och mödor. samt med det nit och den sosterländska värma, som alltid utmörkte honom, fullgjorde sitt uppdrag. Visserligen kunde det icke undgå vårt smärtsamma deltagande, att vår bortgångne vän under sednare perioden af riksdagen likasom under den föregående, varit af svåra kroppslidanden mycket besvärad; men hans så snara frånfälle kunde dock icke anas, helst som hans vanliga sinnesnärvaro och spänstighet icke syntes svika honom, hvarken under den verksamhet, han här sednast ädagalagt, eller i den stund då han innan afresan sade oss ett hjertligt farväl. Den ytterligare teckningen af denne vår djupt saknade vän och medbroder bör blifva lika enkel och okonstlad som han sjelf visat sig för oss och alla gem, som kande och uppskattade hans rätta värde. En säll spord styrka i karakteren, förenad med en lislig känsla för det sanna och rätta, förmildrade genom en anspråkslöshet, som tilldrog honom allas vänskap, så väl i den enskilda sammanlefnaden, som i den vidsträcktare medborgsmannakretsen, utgjorde en hans egenskap af stort värde. Den längre riksdagsmannaerfarenheten förlänade honom ock dea säkerhet och bestämdhet i gorande och lätande som egnar representanten och ingifver förtroende. Öppen, välviljande och pålitlig mot alla, vann han äfven alla, tillika med den sällsynta lyckan, att med full rättvisa anses för den, hvars öfvertygelse var ren och utan minsta fläck, så mycket mer, som en hvar kunde i hans sätt, i hans ansigtes drag och hela beteende tydligen läsa den äkta svenska redbarhet och det förlitande till en högre makts ledning, som utgjorde det förnämsta grunddraget i hela hans väsende och hans lefnad. Frid och välsignelse öfver hans stoft och hans minne!. Ålven Stockholmsboerna hafva haft en känning af den korta sörvinter, som vi hade för en 8 dagar sedan. En dag gick kölden öfver 10 grader. Sistlidne Söndag den 3 dennes, voro ett antal liktänkande medlemmar af Ridd. och Adeln samlade till en middag å Fenix. H. E. grefve Löwenhjelm föreslog skålen för Konungen, derunder han särskildt prisade H. M:t lycklig, att vid sin sida äga ,en ung furste med lejonmod; grefve Anton Gyldenstolpe föreslog en skål för ,riksdagens resultater?, samt utvecklade särskilt den fördel, som tillskyndats näringsfliten, ,då den lemnades åt sin egen utveckling utan hämmande hinder. Kammarherren Nils Tersmeden föreslog skålen för Adeln, hvilket lärer utgjort middagens politiska