ter, återgick sackeltåget till Föreningen. Ekonomiskt. Uppfinning till förbättrad beredning af bröd. Den store kemisten professor Licbig, hos hvilken tidehvarfvet redan förut står i så domätlig förbindelse synnerligen för hans forskningar på den organiska och särskildt åkerbruks-kemiens område, har nyligen uppgifvit ett medel att använda vid brödbakning, hvarigenom mjukt bröd icke blott bibehåller sin smak utan äfven blir vida helsosammare, och hvilket medel genom sin enkelhet och lätthet att använda, utan tvifvel kan till sina verkningar anses såsom en af de mera betydande uppfinningar på de sednare åren, samt derföre förtjenar allmän uppmärksamhet. Det är bekant att det vextlim (kleber, gluten) som finnes i mjöl och spanmål, i fuktigt tillstånd undergår förändring. Denna bestandsdel är i sitt färska tillstånd mjuk, elastisk, och olöslig i vatten, men förlorar dessa egenskaper snart genom beröring med vatten. Förvaradt under vatten några dagar, aftager småningom dess volym, och det löser sig slutligen till en grumliz och slemig vätska, som icke mer bildar någon deg med stärkelse. Men degbildningen af mjöl beror hufvudsakligen på glutens, vextlimmets förmåga att binda vatten och försätta detta i samma tillstånd, hvari det t. ex. besinnes i den djuriska cellväfnaden, i kött och i koagulerad ägghvita, i hvilket det uppsugna vattnet icke väter torra kroppar. Men samma förändring som uti det fuktiga tillståndet undergår växtlimmet äfven vid mjöls förvarande, medan mjölet har en stor siändskap till vatten och begär att draga fuktighet till sig ur luften. Härigenom minskas småningom mjölets degbildande egenskap, äfvensom det särdigb kade brödet undergår samma slags förändring. Detta kan endast förekommas genom lnftens utestängande ellertorkning med konst, d. v. s. med användande af hetta. Med rågmjöl inträder denna förändring lika skyndsamt, och nästan ännu fortare än med hvetemjöl. För några tiotal af år sedan kom i Belgien ett medel i bruk, genom hvilkets användande man af mjöl, som för sig skulle lemnat ett tungt bröd, erhöll sådant af lika god smak som af det färskaste och bästa mjöl. Detta medel bestod i en tillsatts af kopparviktriol eller af alun till mjölet. Verkan af båda dessa bes åndsdelar vid hrödberedningen beror derpå, att de i värman med det rörlig vordna förändrade växtlimmet ingå en kemisk förening, hvarigenom detsamma blir orörligt och binder vatten. ÅGlutens eller vextlimmets förhållande till ostämnet, hvarmed det förra har så många egenskaper gemensamma, föranledde mig, sager professor Liebig, , till några försök, hvilka hade til ändamål att med något annat oskadligt ämne ersätta de två nyssnämnda för helsan och brödets födande kraft så förderfliga beStåndsdelar. Detta ämne är rent kallmättadt kalkvatten. Om den till degbildningen bestämda delen af mjölet arbetas med kalkvatten, och surdegen sedan tillsättes och degen lemnas orörd, så inträder jäsningen på vanligt sätt. Om åte stoden af mjölet i lagom tid sättes till den gästa degen, och brödet sedan jemvål bakas och gräddas såsom vanligt, så får man ett skönt, syrfritt, fast, elastiskt, småblåsigt, icke stålrandigt bröd af förträfflig smak, hvilket af alla, som njutit det några gånger, föredrages framför hvarje annat bröd. , Till 100 skålp. mjöl tages 26 eller 27 skålp. (omkring 6 kannor) kalkvatten. Detta räcker likval icke till desbildningen, hvarföre rent vatten vidare efter behof tillsättes Då brödet härigenom förlorar sin syrliga smak, så måste något mera salt tillsättas än eljest är fallet, för att göra brödet angenämt att förtära. Hvad brödets kalkhelt beträlfar, så vet man att ett dZ. kalk är tillräckligt att bereda mer än 600 (l. eller omkring 100 kannor kalkvatten; kalken upptager i det på pu nämda sätt beredda brödet nastan samma proportion, som i samma vigt frön af leguminosa. pet kan anses såsom en genom ersareanetaen bekräftad fysiologisk sanning, att mjöl af spanmal icke i och för sig har full nåringskraft för det animaliska lifvet, och så mycket vi känna, så ligger bristen på denna näringskraft i bristen på den till bendildningen erforderliga och oumbärliga qvantitet af kalk. Fosforsyra finnes i tillräcklig mängd i spanmålskornen, men de innehålla vida mindre kalk än som finnes i skidfrukterna. Denna omständighet förklarar måhända många sjuklighetssenomener som bemärkas hos barn på landet och i fängelserna, der födan förnämligast består af bröd, och i detta särskilda hänseende torde användandet af kalkvatten förtjenauppmärksamhet af läkare. Mjölets förmåga att lemna bröd torde ock i afse ende på qvanuteten blifva större i folja af en storre förmåga all binda vatten. Af 19 ZZ mjöl utan balhvatten erbållas mitt hushäll sällan öfver 243 ? bröd; men förbakadt med 5 7 halkvatten lemnar samma vigt mjöl 26 få 12 lod till 26 42 20 lod väl graddadt bröd. Då nu, enligt IIÄerens undersökningar, nämnde vigtsdelar mjöl blott lemna 25 4 3, 4 lod bröd, så synes den ofvannämnda vigtullökningen otvifvelaktigt hafva uppstån genom kalkvattnetanvändande. Vi hafva trott det Vara af intresse för läsaren att här meddela en öfversällhing ordagrannt af prof. Liebigs egen framställning i ämnet. Man ser deraf såsom här ofvan förut nämndes, att det af honom uppgifna medlet är så enkelt, att det kan nar som helst försökas i hvarje hushåll. Till undvikande af all missförstånd torde endast böra tilläggas, till underrättelse för dem som möjligtvis icke förut skulle känna det, att kalkvatten beredes sålunda, att litet, vare sig släckt eller oslackt, kalk blandas med rent kallt vatten i förhållande som 1 till 400 å 500, omröres och lemnas i stillhet några timmar, hvarefter blott den klara vätskan afhälles, hvilken då innehåller en mättad lösning af kalken i vattnet. Då äfven hos oss det för helsan skadliga medlet icke så sällan anvandes, att blanda alun till mjölet vid brödbakning, så bör den nu ifrågavarande uppsinningen till undvikande deraf vara särdeles välkommen för alla bagare, för hvilka det är af vigt att deras mjuka bröd icke för hastigt skall kännas tungt och osmakligt. Och då det synes mycket sannolikt, att det efter här uppgifna metod bakade brödet, såsom innehållande en mera fullständigt närande kraft ge nom en annars saknad beståndsdel för benbildningen, skall kunna bättre än annars förs!å att underhålla den fattigare befolkningens lifskrafter, hvars föda för det mesta består af bröd och mjölkrätter, så torde genomn detta enkla medel en icke ringa välgerning vara